Sigur Rós: Med sud i eyrum vid spilum endalaust
SIGUR RÓS
Med sud i eyrum vid spilum endalaust
Capitol/EMI
Betyg: 6
Det var väldigt lätt att förföras av Sigur Rós andra respektive tredje album, 1999 års »Ágaetis byrjun« och »()« från 2002. Jag föll pladask. Kombinationen av pampig dramatik och tunna trådar som dallrade i ensliga landskap. Jón Birgissons kerubröst. Alla stråkar och de snyggt uppbyggda låtarna. Sigur Rós var den perfekta länken mellan Radiohead och Godspeed You Black Emperor. Självklart spelade det isländska stor roll, första gången jag såg dem live var i samband med visningar av filmen «Angels of the Universe«, en excentrisk konsert med poesiuppläsning av en berusad regissör eller skådespelare – minnesbilden är något diffus.
»Takk…« från 2005 kändes däremot som ett feltramp. Ingen dålig skiva men den berörde inte på samma sätt. Försök att ta nya steg som fastnade i förutsägbara fällor. När gruppen efter höstens dubbelpaket med dokumentär och live/outgivet-samling släpper ett nytt studioalbum har de lämnat den egna studion och spelat in här och var på klotet: i Reykjavik, London, New York och Havanna. För första gången anlitas en producent, Flood, som jobbat med många av världens största pop- och rockband (Depeche Mode, U2, Smashing Pumpkins, med flera).
Är det inte lite fegt? Coldplay hyr Brian Eno. Sigur Rós bokar Mark »Flood« Ellis. Hallå! Det finns ett U2 redan. Det räcker. Nu klandrar jag inte Sigur Rós för att de suktar efter hits, de tre låtar här – »Gobbledigook«, »Inni mér syngur vitleysingur«, »Vid spilum endalaust« – som närmar sig traditionell pop fungerar bra. Den förstnämnda har till och med vissa drag av Animal Collective med tribala trummor och smått hysterisk la-la-la sång. Livsbejakande pop med refränger som får det att spritta i benen.
Problemet är de lugna låtarna som ska vara stämningsskapande. Sigur Rós har gjort samma sak mycket bättre tidigare. Det är alldeles för många döda punkter. »All Alright« – med sång på engelska – är sömnig, utan dynamik. »Illgresi« är en okej lägereldsballad«. Inte mycket mer. Dessutom får den mjuka produktionen mig att färdas in i ett gigantiskt kuddrum. Små kuddar. Stora kuddar. Kuddar i alla möjliga storlekar och färger. Duntäcken. Gosiga filtar. Och en nallebjörn lägger in gräddbakelser i min mun var femte minut. Änglar sjunger i ett hörn. Nej, vänta, det är en gosskör. Trevligt ett tag men man blir mätt. För mycket fluff och ludd. Det är så behagligt att en spik i rumpan hade varit att föredra.
Inget på »Med sud i eyrum vid spilum endalaust« som kan mäta sig med fornstora dagar?
Tja, »Ára bátur« är en ganska mäktig och vacker ballad. Om man är på rätt humör. Och var så säkra på att »Festival« kommer att vara klimax när Sigur Rós spelar på Way Out West i augusti. Inledningen är seg men när tempot ökar efter fyra och en halv minut med en enkel och löjligt effektiv melodislinga är vi nog många som trots allt kommer att stå och blicka upp mot stjärnorna och förföras av en utdragen explosion som trycker på de rätta knapparna.
PM JÖNSSON
2008-06-17
»Med sud i eyrum vid spilum endalaust« släpps 25 juni
