Wolf Parade: At Mount Zoomer

WOLF PARADE
At Mount Zoomer
Sub Pop/Border
Betyg: 7

Om du de senaste åren börjat spela indierock i Nordamerika har du snart därefter fått hem ett brev på posten.
   Regelverket.
   Det här är något som inte många känner till. Bra då att Sonic nu exklusivt kan avslöja en del av innehållet i utskicket, som alltså når alla nya förväntansfulla talanger med gitarrer och alternativa drömmar.
   Några regler känns givna (»Ni ska ha ett konstigt bandnamn och än konstigare låttitlar«, »Män: raka er sporadiskt«), andra är lite mer oväntade (»Se till att klä ner er när ni spelar live«, »Tecknade skivomslag rekommenderas«). Vissa saker är så självklara att de inte hade behövts skrivas ut (»Texterna ska helst innehålla fantasidjur och överlastade liknelser«, »Sångaren ska låta antingen desperat eller gnällig«, »Krångla gärna till musiken i onödan«).
   Montreal-baserade Wolf Parade fick reglerna hemskickade för några år sedan, sedan dess har kvartetten både följt och avvikit från riktlinjerna.
   Visst, de ligger på amerikanska ärkeindien Sub Pop och ansvarar för en del märkliga textrader. Samtidigt konstrar inte frontduon Spencer Krug och Dan Boeckner till det i överkant. Wolf Parade broderar möjligen ut ljudbilden och arrangerar tjockt, men de väjer aldrig för en rak melodi eller ett effektivt driv.
   Tre år gamla »Apologies to the Queen Mary« var en storstilad debut från ännu ett av alla dessa kanadensiska rockband. Uppföljaren är lite blekare, men bara lite. Fortfarande bäddar de på ett imponerande sätt in snirkliga melodislingor i en omtumlande och lätt konstruerad rock, som säkert går att härleda till föregångare som Built To Spill och Modest Mouse. Ändå låter vargarna egna, mycket tack vare Boeckner/Krugs inställning att kunna men vilja lite annorlunda. Melodier och tempo trycks ut mot kanterna och böljar fram och tillbaka, men du kan hela tiden stampa foten och skaka huvudet till Wolf Parade.
   Dessutom låter »At Mount Zoomer« bra. En ren produktion där det verkligen hörs att fyra killar står i samma studio och indierockar samtidigt.
   Slutligen ett hedersomnämnande till de tecknade bilderna som pryder konvolut, CD-påse och en medföljande liten affisch. Illustrationerna, gjorda av konstnärerna Elisabeth Huey och Matt Moroz, föreställer ett myller av underliga figurer; soldater, förvridna djävular, drakar och en galgbacke. Vid en första anblick verkar Moroz och Hueys konst mest vara kladd och gjorda utan större baktanke, men med »At Mount Zoomer« i lurarna framträder mörka teman och obehagliga sanningar som inget medföljande texthäfte kunnat lyfta fram.
   Det är illustrationer som passar Wolf Parade perfekt.
ANDERS DAHLBOM
2008-06-17