Även popmusikvärldens mittpunkt förflyttas österut
Det var med ett stort leende på läpparna som jag i våras sträckläste den briljante brittiske restaurangkritikern Jay Rayners reportagebok »The Man Who Ate the World: In Search of the Perfect Dinner«.
Rayner, som säger sig älska mat mer än livet, ville här ta sig en närmare och ifrågasättande titt in i gourmetköket och packar därför väskan för en resa till jordklotets alla kulinariska huvudstäder.
Han går på lyxrestauranger i New York, i Las Vegas, i Paris och i sitt London.
Men det tar inte lång tid innan han inser hur matvärldens mittpunkt har förflyttats österut och hur de blomstrande ekonomierna i Dubai, Moskva och Tokyo nu tycks ståta med ett par av världens bästa restauranger som alla kräver var sitt besök.
»The Man Who Ate the World« är ett lika lärorikt som djupt underhållande resereportage om De Nya Metropolerna – och det är lätt att dra en röd tråd från Rayners kvicka observationer från matvärlden till popmusikvärlden.
För det är ju till nya populärkulturhungriga länder som, säg, Sydkorea, Indonesien och Thailand – och inte till den dödliga konkurrensen i Storbritannien och USA – som halvstora västerländska artister borde vända sig och turnera om de vill tjäna pengar på sin musik i framtiden.
Det här är något som det pyttelilla svenska indiebolaget Labrador förstått som få andra i den svenska musikbranschen.
Som vore skivetiketten ett enda stort eftersvall till den våg av små svenska poporkestrar som slog igenom i Japan i mitten av nittiotalet – The Cardigans, Eggstone, Cloudberry Jam – turnerar nu Labradors anonyma artiststall i så gott som hela Asien.
Lasse Lindh är flickidol i Sydkorea.
Pelle Carlberg, som härom året fick en hel del uppmärksamhet efter att ha skrivit en hämndballad till Dagens Nyheters musikkritiker Malena Rydell efter en dålig recension (»Go to Hell, Miss Rydell«), har vid flera tillfällen spelat inför förvånansvärt stora publiksamlingar i Indonesien.
Och The Radio Dept. tycks under våren ha skaffat klippkort till Bangkoks största konsertscener.
Men det här är ändå bara en liten fingervisning om vad som komma skall.
Vänta bara tills den dag då Dubai – efter lyxrestauranger, spektakulär arkitektur och häpnadsväckande sportsatsningar – intresserar sig för populärkultur och ger sig in i den musikaliska matchen.