Conor Oberst: Conor Oberst
CONOR OBERST
Conor Oberst
Wichita/Cooperative/Bonnier Amigo
Betyg: 6
Det är tolv år sedan Conor Oberst släppte sin senaste soloplatta (okej, det var en kassett). Frågan man ställer sig när man lyssnar på dagens platta är vad som egentligen skiljer en Conor Oberst-skiva från en Bright Eyes-skiva. Det är inte direkt några stora skillnader, särskilt inte eftersom han även på den ordinarie gruppens senaste album varit ungefär lika nedtonad som här. Vi slipper alltså ångestvrål och andra jobbigheter och får en välskriven och välkomponerad historia utan några större överraskningar.
Personligen tycker jag att resultatet är dubbelt. »Conor Oberst« är utan tvivel en bra skiva, men ju mer förtjust han blir i att skriva klassiskt strukturerade låtar desto mindre intressant tenderar resultatet att bli.
Förr visste man aldrig riktigt vart han skulle ta vägen, musikaliskt var Bright Eyes som ett överaktivt barn som ena stunden skulle leka med dockor och andra sidan slita sönder sina föräldrars gamla fotoalbum eller måla mustascher på alla gubbar.
I dag låter »Conor Oberst« som en ansvarstagande samhällsmedborgare. Det är nästan så att man saknar all gammal angst, visst kan det vara jobbigt med folk som gastar om att de mår skit och är påträngande med sina stora känslor och smetar på om överväldigande kärlek, men i det här fallet gjordes det trots allt musik som inte lät riktigt som något man hört tidigare.
Nu nickar man bara igenkännande.
KLAS ERICSSON
2008-08-05