Growing: All the Way

GROWING
All the Way
The Social Registry/Border
Betyg: 7

Händer det någonting? Var är låtarna? Growing har säkert fått den typen av kommentarer många gånger. Både när de för några år sedan gjorde droneskivor på Kranky och i den senaste fasen när Joe Denardo och Kevin Doria från sitt nuvarande högkvarter i Brooklyn bryter ner rytmer till hackande flis och fladdrande signaler. Det sista spåret på nya skivan »All the Way« – sex låtar på trettiosju minuter – heter »Reconstruction«, en passande titel, men nybygget känns inte färdigt, spikarna kan börja dansa, färgerna byta skepnad. Musiken är mitt i en process, på väg in i en annan transformation.
   Och det menar jag som något positivt. Det »ofärdiga« lockar. Det är en viktig del av Growing-soundet. Liksom luddigheten i instrumenteringen. Bas, gitarr, trummaskin, synthar och effekter trycks ihop till en snurrande massa. Inget enskilt instrument tar över, jag gillar det. Och de hittar in i en intressant zon mellan drone och rytm. Å andra sidan finns det ingenting på »All the Way« som tar musten ur mig på samma sätt som de bästa skivorna med snarlika band som Animal Collective, Black Dice och Excepter.
   När Growing spelade förband till Boris i våras var det nog en del av det japanska bandets rock/metal-baserade fans som skakade på sina huvuden och tyckte att Growing var mystiskt flum. Jag blev mer nyfiken än imponerad och det är ungefär samma sak med »All the Way«. Men den smyger sig på, som ett okänt väderfenomen. Blir det orkan eller stiltje? Vad händer? Märks det långt senare? I kroppen?
PM JÖNSSON
2008-09-09