Vivian Girls: Vivian Girls

VIVIAN GIRLS
Vivian Girls
In The Red/Dotshop.se
Betyg: 8

»Min utgångspunkt har i stället alltid varit fanzineskribentens och är så fortfarande. Ordet fanzine betyder ett magasin av fans, för fans. Det går att skriva om musik utan att fyra av adjektiv som en besatt tonåring som just kommit över några nyårsraketer, men det går inte att undvika det om man i första hand är ett fan. Det ska smälla och explodera lite, precis som det gör när man blir förälskad.«
   Jan Gradvall skrev ovanstående när kalendern visade april 1995. Det står att läsa näst längst bak i hans klippbok »Artiklar, intervjuer, essäer; 1981–1994«, under rubriken »Efterord«.
   I över tretton år har dessa ord brunnit nära mitt hjärta; om tron svikit en aning och självbehärskningens demoner börjat pocka på uppmärksamhet är det hos dem jag hämtat stöd.
   Ja, ett par sekunder tillsammans med meningar som »Det ska smälla och explodera lite, precis som det gör när man blir förälskad« är allt vad jag behöver, batterierna fulladdade igen.
   Mata stereon med ännu en ny skiva, solhjulen fräser över tangenterna.
   Hösten 2008 har också bjudit på otaliga anledningar att entusiastiskt tycka till, som sig bör. Nordpolens »På Nordpolen«, Twigs »Life After Ridge«, Glasvegas »Glasvegas« och Crystal Stilts »Crystal Stilts« – för att nämna blott fyra aktuella och sensationella alster – kickstartar min själ, får mig att sväva. Eufori, mörker, innovation, tillvaratagande av historien, konst, kraft, liv och död – söker man sådant finns det i dessa verk.
   Men just i denna sekund är det ändå Vivian Girls och jag som är närmast.
   Vivian Girls består av Brooklyn-döttrarna Cassie Ramone (gitarr, sång), Kickball Katy (bas, sång) och Ali Koehler (trummor, sång). Bandnamnet har de plockat från Henry Dargers nittontusen sidor långa bok »The Story of the Vivian Girls, in What is Known as the Realms of the Unreal, of the Glandeco-Angelinnian War Storm, as caused by the Child Slave Rebellion«. De har verkat som band sedan 2007, tre sjuor och en fullängdare utgör deras diskografi hittills. Fullängdaren, »Vivian Girls«, släpptes tidigare i år på Mauled By Tigers; endast vinyl, tusen numera väldigt slutsålda exemplar.
   Som tur är återutger In The Red nu »Vivian Girls« på CD, en kulturgärning.
   Ty »Vivian Girls« är, förstås, fantastisk.
   Tio spår, tjugoen minuter och tjugosju sekunder. Gasen i botten från öppningsackordet, allt på en gång. Korta elektriska chocker rakt in i nervsystemet, driv och pondus. Akter som Talulah Gosh och The Shop Assistants ekar i bakgrunden, fränt garageslammer och exemplariska melodier att nynna i duschen… sedan upptäcker du den nattsvarta lyriken och associerar till låtar som Bratmobiles »And I Live in a Town Where the Boys Amputate Their Hearts« och Heavens To Betsys »Stay Away«.
   Eller: slå upp »girl-boy revolution now«, »benhård känsla«, »pop« och »debutalbum« i ett lexikon och du möts av en bild på »Vivian Girls«.
Införskaffa den snarast, om du bryr dig.
   »Från Järfälla kommer ett lågmält och alert fanzine vid namn The Sound of Suburbia. Tidningen serverar mycket initierade, faktaspäckade intervjuer med främst amerikanska independent-band […]«
   Jan Gradvall skrev ovanstående när kalendern visade augusti 1995. Det står att läsa på sidan tretton i Nöjesguiden nummer åtta, under rubriken »Av fans, för fans«.
   The Sound of Suburbia var mitt fanzine och vad den recensionen betydde för mig kan inte underskattas.
   Kan jag förmedla ens en tusendel av den inspirationen – här då i form av en Vivian Girls-recension – är jag en lycklig man.
JOHAN JACOBSSON
2008-09-16