Rebecka Törnqvist: The Cherry Blossom and the Skyline Rising From the Street

REBECKA TÖRNQVIST
The Cherry Blossom and the Skyline Rising From the Street
Moule/EMI
Betyg: 8

Det är väl inte precis så att Rebecka Törnqvist gör särskilt kommersiell musik längre; nittiotalets snyggt glänsande men lite intetsägande pop känns numera väldigt avlägsen.
   Hon gör däremot väldigt bra musik nu för tiden. Musik med friare musikaliskt sinne och större emotionellt djup än någonsin tidigare.
   »Travel Like in Songs« från 2004 gav oss ett löfte, två år gamla »Melting Into Orange« infriade det. Och »The Cherry Blossom and the Skyline Rising From the Street« är hennes andra mästerliga skiva på raken.
   På omslagen till alla dessa skivor tittar hon ut ur bilden, till precis samma plats någonstans till höger om sig själv, som om det står någon där och talar med henne. Det kan vara Johan Lindström.
   Jag tror att det är Johan Lindström.
   Jag inbillar mig nämligen att han är intimt förknippad med Törnqvists utveckling som artist. Han gästspelade på den första av de ovan nämnda skivorna, som gitarrist. Han har producerat de två andra, och spelar tillsammans med Törnqvist och de flesta av instrumenten. Han gör båda delarna med absolut inkänning i materialet och allt det som gör Törnqvists röst så tydligt hennes egen. Han skapar ett musikaliskt rum som jag tror både utmanar henne och ger henne trygghet.
   Tillsammans har de skapat Törnqvists tveklöst bästa skiva hittills.
   Texterna på temat kärlek – som skönt löfte och som hotfullt orosmoment – är mer än välskrivna. Engelskan sitter, inte minst. Vilket känns extra skönt efter att nyligen ha genomlidit flera svenska skivor som kunde ha varit bra om inte textskrivandet och behandlingen av det engelska språket hade varit så erbarmligt taffligt. (Hallå, Eva Eastwood och Abalone Dots!) Här överlastas inga låtar, de få orden är alla valda med precision och tillåts därför växa i själva framförandet. De ges ytterligare tyngd och mening, poesin i dem fördjupas, av hur de faktiskt bärs fram.
   Det här är värme och äventyr, finessrik detaljrikedom och avskalad självklarhet, förfinad musikalitet och passion i ett paket. Musiken och Törnqvists sång präglas av samma tydliga känsla, någonstans mitt emellan skarpaste koncentration och avspänd, nästan loj sensualism. Som om hon inser att det ju bara är en platta hon gör, men att det ska göras med total fokusering på såväl form som innehåll.
   Det här är på allvar.
   Tack för det.
LENNART PERSSON
2008-09-23