Benoit Pioulard: Temper

BENOIT PIOULARD
Temper
Kranky/Border
Betyg: 6

Thomas Meluch flyttade från Michigan till en hästfarm utanför Portland för något år sedan. Han cyklar omkring och fotograferar, spelar in musik, jobbar lite på en restaurang. Det låter skönt. Det är nog så man ska leva. Fly storstaden, eller åtminstone bo en bit utanför, nära naturen.
   Den andra skivan under pseudonymen Benoit Pioulard är däremot inte särskilt lantlig. Precis som på debuten »Precis« varvar han lofisinger-songwriterpop à la Elliott Smith med fältinspelningar och fladdrande brus. Postshoegaze, om man så vill. Det är mycket pop för att ligga på Kranky, å andra sidan kan man misstänka att Pioulard har tillbringat många filosoferande timmar med det Chicago-baserade skivbolagets flaggskepp Stars Of The Lids djupborrande ambientskivor.
   Det är bra, men alltför undanglidande. Jag saknar element som hugger tag, den fortfarande ganska unge musikern (född 1984) borde rikta in sig på det ena eller det andra, renodla melodisnickrarådran eller fokusera på de drömska instrumentalspåren.
   Han kan hitta ett driv någon gång som påminner om José González, försvinna in i ett melankoliskt dis som på »Tapyre« eller den avslutande »Hesperus», skruva upp ambitionerna en smula i den droneklingande »Modèle D´éclat«. Låtarna är korta, »A Woolgathering Exodus« är längst med 3.26 och med en lockande folkmelodi som bryter mot skavsåren.
   Benoit Pioulard är redan ordentligt hyllad på sina håll. Jag drar till med lovande. Det finns potential, helt klart, men hittills har han bara kommit halvvägs på resan.
PM JÖNSSON
2008-10-07