Ryan Adams & The Cardinals: Cardinology
RYAN ADAMS & THE CARDINALS
Cardinology
Lost Highway/Universal
Betyg: 5
Det egentliga genombrottet kom i samma veva som terrorattackerna i New York. Ska man förstå varför Ryan Adams altrock slog så stort med »Gold« för sju år sedan är det nog i den änden man får börja. Dels med den oförutsägbart vältajmade »New York, New York«, dels med behovet av lite enkel och synnerligen fattbar hjärta och smärta-singer-songwriter under en svårbegriplig, omskakande tid.
En annan faktor var förstås låtarna i sig. Varje dag verkade något nyskrivet ha läckt ut på Napster från någon spelning någonstans, låtar som ofta överträffade de han sedan valde att spela in när det var dags för nästa besök i studion (och han besökte inspelningsstudior lika ofta som folk med sjuklig renlighetsnoja brukar tvätta sina händer).
Åren mellan 1999 och 2002 var han egentligen i fantastisk form. Ryan Adams kapacitet under den här tidsperioden gav däremot inget, eller ett mycket litet avtryck, på de skivor som han släppte efter »Gold«. Och de inspelade versioner av potentiella klassiker som dök upp bland allt mög var ofta så själlöst framförda att de sällan ens lyckade fånga en promille av magin från livespelningarna.
Inte för att de saknats ljus i mörkret, såväl »Cold Roses« (2005) som senaste släppet »Easy Tiger« (2007) var väldigt bra skivor, men annars har det oftast brustit någonstans. Antingen verkar texterna ha totats ihop på en kafferast, eller så har melodierna varit alltför alldagliga eller helt uteblivit. Några av de mörka åren får naturligtvis skyllas på det omfattande, nu övervunna missbruket och ett av allt döma mycket turbulent privatliv, men en hel del får nog också skyllas på den alltför höga arbetstakten. Ryan Adams skivproduktion har varit ett klassiskt fall där kvantitet värderats högre än kvaliteten.
»Cardinology« är inte någon formtopp. Produktionen är så intetsägande att det inte finns något att skriva över huvud taget. Här finns dock ett starkt inledningsspår, »Born Into a Light« och ett par finstämda saker som heter »Crossed Out Name« och »Natural Ghost« som möjligtvis skulle platsa på en spellista med njutbara Ryan Adams-låtar. Resten fungerar mer som en påminnelse om att det fortfarande är fel att räkna ut honom helt och hållet, men motiverar knappast heller ett köp.
KLAS EKMAN
2008-10-28