George Kentros/Mattias Petersson: There are No More Four Seasons

GEORGE KENTROS/MATTIAS PETERSSON
There are No More Four Seasons
Sekt/Dotshop.se
Betyg: 8

Intressant och våghalsigt projekt. En nutida tolkning av Vivaldis »De fyra årstiderna« med fiol och liveelektronik. Kan det funka? Och är inte »De fyra årstiderna« hopplöst söndertuggad, åtminstone delar av våren och hösten? Det var ju en av de första ingångarna till klassisk musik man fick, i grundskolan, tillsammans med Prokofjevs »Peter och vargen« och Bach-introt till den franska tecknade tv-serien »Det var en gång«.
   Men nu sitter jag här och diggar en traditionell inspelning med violinisten Isaac Stern i spetsen. Fin musik som fått nytt liv genom George Kentros och Mattias Peterssons radikala tolkning. George Kentros är medlem i kvartetten Pärlor För Svin som enbart spelar nutida konstmusik. Och jag antar att det här initialt var hans idé, att ge sig i kast med ett historiskt verk, men svinga in det i samtiden. De skriver i en text till skivan att Vivaldis tid (musiken skrevs 1725) inte har mycket gemensamt med nuet och att det också är anledningen till att låtordningen stuvats om, dagens människor är inte lika präglade av årstidernas skiftningar som under barocken, vi åker på semester och drabbas av klimatkrisen.
   De leker fritt med melodier och teman, utan att mörda originalmusiken. Bryter ner, knipsar av, bygger nytt. Huller-om-buller-mentaliteten är enbart positiv. Vill man höra musiken som vår-sommar-höst-vinter är det bara att pussla ihop en ny spellista i datorn. Men då är inte skivan lika rolig och överraskande. Och jag tror att Vivaldi skulle applåderat de svenska musikernas frisinnade version även om han – som hade någon slags astma – säkert skulle fått en och annan hostattack när Petersson ohämmat utforskar elektronikens möjligheter. Beats attackerar, studsar som pingpongbollar, melodifragment landar i kaos eller alstrar frätande bubblor. Kentros expressiva spelstil firar många triumfer, det kan vara lyriskt, men är oftast våldsamt, hårt, med en rå energi och pang-på-känsla.
   Rätt kul att barocken och renässansen hittar en plats i dagens gränsöverskridande musik. Murcofs senaste album till exempel. Andreas Eklöf och Mats Perssons ambientcover av ett stycke av den spanska 1500-tals-kompositören Antonio de Cabezón på Eklöfs färska debutalbum. Och så – inte minst – Kentros/Peterssons uppfriskande förvandlingsnummer.
PM JÖNSSON
2009-01-13