Eef Barzelay: Lose Big & Clem Snide: Hungry Bird

EEF BARZELAY
Lose Big
Freeworld/Border
Betyg: 7

CLEM SNIDE
Hungry Bird
Freeworld/Border
Betyg: 5

Det är lite rörigt, alltihop.
   Om jag förstår det hela rätt: efter drygt tio år tillsammans som fin orkester i gränslandet mellan singer-songwriterpop och alternativ country somnade Clem Snide officiellt in härom året. Då var gruppen färdig med typ sjunde fullängdaren »Hungry Bird«. Gruppens sångare och låtskrivare Eef Barzelay spelade å sin sida sedan in sin andra soloplatta, »Lose Big«. För ett knappt år sedan kom sologiven ut i USA, i december meddelade Barzelay att Clem Snide återuppstått. Förra månaden kom så »Hungry Bird« ut i hemlandet, här i Sverige släpps bägge plattorna mer eller mindre samtidigt.
   Men vänta, det blir värre.
   Som bonusspår på Barzelays platta finns låten »Me No« med, samma spår som inleder »Hungry Bird«. Dessutom avslutas »Lose Big« med låten »I Love the Unknown« från »Your Favorite Music«, Clem Snides genombrott från 1999 och hittills starkaste utgåva. I konvolutet står det tydligt att låten är hämtad från just den skivan men på andra ställen ser jag att det står att gruppen tydligen har gjort en nyinspelning av låten, trots att den låter precis likadant som originalet…
   Ni hör ju. Det här behöver redas ut.
   Jag mejlar till Barzelay för hjälp, han svarar inte. Kanske har han inte kvar samma adress som för åtta år sedan, då jag intervjuade mannen till Sonic. Under åren som följde växte Clem Snide till ett internationellt aktat namn, mycket tack vare bandledarens speciella blandning av underfundig humor och ärliga känslor. Clem Snide kändes alltid som hans egna projekt mer än ett riktigt band, en soloplatta verkade därför på sätt och vis som ett onödigt uppdelande.
   »Hungry Bird« var alltså fram till december gruppens outgivna svanesång. Stämningen är också ganska luguber. Inte avslagen, mer trött – som att idéerna börjat tryta. Det finns höjdpunkter, som Lambchop-tassande »Born a Man« med följande fundering: »And you say there’s no one in this world/no one who’s truly free/every single one of us a kitten up a tree/except for maybe surfers and pornstars by degree/Well, I wonder if she loves her work as much as you love me?«
   Det är precis sådana textrader som gjort den här låtskrivaren till en Rivers Cuomo för den alternativa countrypopen, eller kanske en ny Jonathan Richman. Han menar vad han säger, men han säger det med ett underfundigt leende.
   Som helhet är då »Lose Big« en piggare fullängdare, även om Barzeley i titellåten ber om ursäkt för att han lämnar oss oinspirerade. Nu stämmer det inte, för redan andra spåret »The Girls Don’t Care« visar sig vara en av killens bästa låtstunder hittills. I texten räknar han upp mycket man inte ska göra för att försöka imponera på tjejer; citera inte »Five Easy Pieces«, prata inte om att Gud är död, lyssna verkligen inte på Zappa, sena Coltrane-plattor, Faust eller Can. Varför? För »girls just want a sweet melody«.
   Det är något vi alla vill ha. Och med lite tur fortsätter pånyttfödda Clem Snide och Barzelay att leverera sådana även i framtiden.
ANDERS DAHLBOM
2009-03-10