Songs: Ohia: Ghost Tropic
SONGS: OHIA
Ghost Tropic
Secretly Canadian/Border
Betyg: 7
Låt mig börja med att erkänna att jag är en av dem som tidigt avfärdade Songs: Ohia som en blek Will Oldham/Palace Brothers-kopia. Och när jag ändå håller på; nej, jag har knappt lyssnat på Songs: Ohia sedan 1997 – året då den självbetitlade fullängdsdebuten och EP:n »Hecla + Griper« gavs ut. Enbart för att jag tyckte att har man väl hört Palace Brothers är det onödigt att nöja sig med substitut.
Så åren har gått och hela tiden har Jason Molina, som är Songs: Ohia, fortsatt att ge ut skivor och jag har fortsatt att ignorera dem. Till den dagen för inte så länge sedan då jag fick »Ghost Tropic«, hans femte officiella fullängdare, i min hand och i uppdrag att recensera den.
Luta er tillbaka, kära läsare, så ska jag berätta en historia som handlar om ånger.
För någonstans har någonting hänt. Songs: Ohia är numera, i mina öron, väldigt långt ifrån att vara Palace Brothers Jr. När hände det?
På »Ghost Tropic« har Jason tagit musikalisk hjälp av Mike Mogis och Shane Aspegren (båda från Lullaby for the Working Class) samt Alasdair Roberts (Appendix Out).
Skivan är inspelad i Lincoln, Nebraska, av Mike Mogis, har åtta spår och är utgiven av Secretly Canadian.
Men hur låter Songs: Ohia nu då? Min första tanke när jag lyssnat igenom skivan en gång var faktiskt »som Labradford«. Och det ligger någonting i det, om jag får säga det själv. Det finns en del beröringspunkter mellan »Ghost Tropic« och Labradfords »Mi Media Naranja« – ödsligheten mellan tonerna, det långsamma sättet låtarna rör sig framåt på, den återhållsamma dramatiken, de klingande, svajande, gitarrerna, dovt tickande percussion.
Min andra tanke, efter några genomlyssningar till: »Ghost Tropic« förenar lo-fi, country och isolationism. Vilken storartad bedrift. Och att Jason Molinas ofta närvarande tenor låter som Will Oldhams är ju egentligen inget problem. Hur skulle han kunna hjälpa det?
Så nu är det dags att gräva bakåt. Hur mycket vacker musik har jag missat? Vi ses i närmaste skivaffär. Jag är han som frenetiskt står och rotar bland skivor gjorda av artister som börjar på »S«.
JOHAN JACOBSSON
Ursprungligen publicerad i Sonic #1, november 2000
