Adiam Dymott: Adiam Dymott
ADIAM DYMOTT
Adiam Dymott
Razzia/Bonnier Amigo
Betyg: 8
Det var länge sedan som recensentklyschan »Play it loud!« trots allt kändes så motiverad att slänga in. Men den här skivan har ett budskap, eller ska vi säga en attityd, som bäst går fram på skrällvolym.
Det är en skiva som knappast kniper sina poäng på att vara musikaliskt finlirarsofistikerad eller på att bygga vare sig intrikata ljudlandskap eller tät psykologisk spänning. Dymott och smarte samarbetspartnern Thomas Rusiak går direkt mot solar plexus, utan att onödigt oroa våra hjärnceller.
Det är dunkande neandertaltrummor och mopedslirande, ettrigt surrande elgitarrer som gäller.
Och skivan får inte sin sista poäng förrän jag når spåret »Miss You« mitt i och märker att jag ofrivilligt höjer volymen ännu mer och lyckligt börjar kasta mig omkring i rummet. Intensivt sugen på att gå på den där zoofesten som fru Dymott antyder i sitt presentationsspår:
»When I step up on the stage
I be rockin’ rollin’
When I had myself a few
oh, I can’t control it
I’m living at the zoo
yeah, after closing
Everywhere I go there’s
a sweet leaf calling
Going A-D-I-A-M
the name of an African queen!«
Men det finns dessbättre också ögonblick på skivan som öppnar upp andra världar än den oansvarigt hedonistiska, som signalerar att inga dörrar är stängda, att det finns möjligheter till både introspektion och ett mer tillbakahållet och nyanserat uttryck bakom nästa vägkrök.
»Cars« rundas av med en stilla bön om en bättre, mindre våldsimpregnerad värld. »If there is a God I know we let her down.« Öppningsspåret »John Denver« ger oss klassisk, däckgummistinkande eskapistpoesi och den känsliga tolkningen av Neil Youngs »Too Far Gone« är ett lika snygg skuret angrepp på den traditionella, odödliga kärleksballaden. Den enda vars text inte finns med i häftet, som för att man ska tvingas att krypa ända in till högtalarna för att kunna ta till sig de trevande, sorgsna orden.
Det är också ett slags intimitet.
Det går heller inte att förbise det sofistikerade i att så genomtänkt och genomarbetat etablera en stil, ett sound och en attityd som paret Dymott och Rusiak gör här. Som de för övrigt hade lyckats lägga de tunga byggstenarna till redan innan skivan nu kommer ut.
Dymotts extremt slagkraftiga, enormt stiliserade framträdande på P3 Guld-galan levererade ett löfte om precis sådan skarpslipad konsekvens. Det här albumet bekräftar att det löftet byggde på allt annat än tomma ord.
LENNART PERSSON
2009-03-17
