Montt Mardié: Skaizerkite
MONTT MARDIÉ
Skaizerkite
Hybris/Border
Betyg: 6
De gånger jag hälsar på i Montys diskografi så är det inte de där vårrusiga låtarna med blåögda soulstänk för nyförälskade indiedansgolv som jag vill åt. Nej, mitt begär suktar efter det drömska, nästan episka och evergreenlika som gör vissa av David Pagmars ballader och mellantemponummer till ointagliga små världar av evig oförstördhet.
Så här i backspegeln har den närmast chockartat melodiska debuten »Drama« (2005) sina odiskutabla förtjänster, men det är på den våghalsigt övermodiga dubbeluppföljaren »Clocks/Pretender« (2007) man finner klart flest exempel på en bedårande brådmogenhet som är närapå för fin för att återge i ord. Det är ljudet av en knappast lastgammal individ som mytologiserar en ungdom han ännu inte helt har lämnat. Och då inte så mycket exakta händelser, utan mer magin i den tidens fantasier eller magin i den tidens ögonblick. »Set Sail Tomorrow«, »I Will Write a Book« och »How I Won the War« heter några av de mest lyckade minimusikalerna.
På »Skaizerkite« fortsätter den tjugofemårige stockholmaren att kreera i en paddy mcaloonsk-vacker värld av romanser, fabler och ymnigt namndroppande. Lekfullheten och hantverksskickligheten i låtsnickeriet går på fortsatt högvarv, även om det denna gång finns inslag som stör bilden en smula.
Den här typen av sofistikerad pojkrumspop förlorar delar av sin poäng när det låter som att ett band förklätt till smärre orkester spelar låtarna live i studion – i synnerhet då arrangemangen så gott som rakt igenom gränsar till det uppskruvade och äppelkäcka. Vi får lite mer än vad som egentligen behövs. Man kan på sina ställen tro att Monty och hans flora av medmusikanter repar till ett schlagerkval. Jag, som nog vill hävda att flera låtar hade vunnit på ett aningen mer eftertänksamt tilltal, får se mig själv stå kvar med en längtan efter ointagliga små världar av evig oförstördhet.
PIERRE HELLQVIST
2009-04-07
