Camera Obscura: My Maudlin Career

CAMERA OBSCURA
My Maudlin Career
4AD/Playground
Betyg: 6

Innan den moderna kameran fanns hålkameran – camera obscura. När ljusstrålar passerade genom kamerans öppning projicerades en upp och ner-vänd bild på dess bakre vägg.
   När Camera Obscura debuterade, med 2001 års »Biggest Bluest Hi Fi«, lät de just så: som om någon projicerat Françoise Hardy mot en vägg och fram trädde en upp och ner-vänd Jimmy Webb. Följaktligen älskades Glasgow-bandet av brittiska kritiker och när de två år senare gav ut »Underachievers Please Try Harder« gick de mot ett genombrott som närmast fick räknas som en arbetsseger.
   Problemet kvarstod dock. Deras popmusik var alldeles för anonym för att tränga in på några stora scener, men samtidigt alldeles för orkestrerad för att förbli en angelägenhet för de mest intima miljöerna. Tracyanne Campbells avmätta sång är Camera Obscuras främsta kännetecken, men i takt med att deras musik blivit mer storslagen har den kommit att alltmer försvinna i bakgrunden.
   Trots detta rymmer gruppens fjärde album »My Maudlin Camera« några av Camera Obscuras finaste sånger hittills, och stråkarrangemangen är sällsynt oemotståndliga. Balladerna »James« och kanske i synnerhet »Careless Love« tangerar rymden på Richard Hawleys »Cole’s Corner«.
NIKLAS ELMÉR
2009-04-21