Eilen Jewell: Sea of Tears

EILEN JEWELL
Sea of Tears
Signature/Rootsy/Border
Betyg: 8
 
Det låter som att hon sjunger med sina ögon halvt slutna. Melodierna rör sig framåt med knapp styrfart; vemodiga och väderbitna. Eilen Jewell är mån om att tillvara de små stunderna. Innan man vet ordet av har de ju övergått i något annat.
   I hennes texter märks en längtan men också ett krasst konstaterande, de blir aldrig det minsta sentimentala – de vet vad det handlar om. En av den här trettioåriga sångerskans främsta styrkor är att hon är så luttrad, utan att för den skull göra någon speciellt stor sak av det. Det är så livet är, det nöter ner en. Åren som går gör människan varken gladare eller vackrare, även om reklam och hela horder av fashionistas gör allt för att övertyga oss om motsatsen.
   Tur då att vi har Eilen Jewell. För att inte tala om hennes lilla band som aldrig spelar en ton för mycket, främst personifierat av den vidunderligt ekonomiske och stilsäkre gitarristen Jerry Miller. Hans instrument är fyllt av lika mycket förtätad mystik som en hel »Twin Peaks«-box. »Sea of Tears« är värd att införskaffa enkom för hans skull, och då är han ändå knappast huvudattraktion på skivan.
   Att Eilen behärskar jazz, western swing och honkytonk har framgått tidigare, här på sitt tredje album tar hon ut svängarna än mer. Inslagen av blues, soul och sextiotalets brittiska invasion är både tydliga och berikande, även om fundamentet alltjämt utgörs av en spartansk folkcountry som med synnerligen små medel river upp väldigt stora känslor.
PIERRE HELLQVIST
2009-05-12