Sonjagon: Arches

SONJAGON
Arches
Quadrarock/Border
Betyg: 7

Ett av de stora framtidshoppen enligt den svenska musikbranschen. Sonjagon är även flitigt nämnda på bloggar och har spelat rätt mycket live i Stockholm på senare tid, med band som Johnossi och Those Dancing Days. Det är ett ungt band, de fyra medlemmarna har nyligen gått ut gymnasiet men har spelat ihop sedan de var tolv år.
   Soundet är dynamiskt, sammansvetsat. Det hörs att Sonjagon har ett antal år tillsammans bakom sig. Det jag framför allt tänker på är hur de kommer att utvecklas – här finns så många idéer, så mycket potential. Hoppas bara att Nacka-kvartetten tar det lugnt och inte blir stressade av alla skivbolag som säkert kommer att slåss om dem.
   Hur låter det då? Många låtar har en hel del gemensamt med alternativrock från nittiotalet, bitvis är det svårt att bortse från Radiohead. Man kan misstänka att killarna har »OK Computer« nära hjärtat. Ett bortglömt och ohippt band som Placebo svischar förbi någon gång, liksom de taggiga inslagen på Jeff Buckleys »Grace«. Avslutande »Vilbur« må smaka Echo & The Bunnymen men har samtidigt en egen knorr, vilket gäller de flesta låtarna. Influenserna är aldrig i vägen.
   Det finns alldeles för många sångare i dag som inte vågar ta i. Jacob Stenberg är inte en av dem, han vänder in och ut på rösten, kan vara teatral som i dramatiska »Abbey Lake« – han skriker, frustar, brister ut i falsett, hittar massor av nyanser och färger med sången.
   Han är klart bandets främsta vapen.
   Jacob Douglas ivriga, drivna trummande och pianot som kolliderar med de vassa kanterna är två andra utropstecken.
PM JÖNSSON
2009-05-20