Giuseppe Ielasi: Gesine & Sinistri: Free Pulse

GIUSEPPE IELASI
Gesine
Häpna/Bonnier Amigo
Betyg: 7

SINISTRI
Free Pulse
Häpna/Bonnier Amigo
Betyg: 8

När jag lyssnar på skivor som rör sig i genrer folk definierar med hjälp av ord som »avant-garde«, »experimentalism« och/eller »avantrock« känner jag mycket – oftast saker som fascination, intresse, intellektuell stimulans, kärlek och vilja att skapa.
   Mer sällan, måste medges, orsakar sådana skivor att jag drabbas av okontrollerbar glädje. Ni vet, sådan där glädje då skallen hotas att klyvas av flinet som tagit över ens läppar och ens extremiteter slutar lyda en; allt man kan göra är att studsa runt som en guttaperkaboll och gurgla »ja!« i för omgivningen enerverande korta intervaller.
   Men varje gång jag lyssnar på »Gesine«, Giuseppe Ielasis nya skiva, tas min kropp över av total lycka. Något som kanske kan tyckas konstigt om jag berättar att »Gesine« bland annat går ut på dova drones, sporadiskt plockade gitarrer och stämningar lyfta från natten och hamnområden. Akter som Radian, Trapist och Keith Fullerton Whitman kan användas som referenspunkter, men Giuseppe är sin egen man.
   Ska också här passa på att erkänna att jag inte hade koll på denna Milano-bo sedan tidigare, så nu återstår dels att utforska vad han gjort innan »Gesine« (vilket är mycket) och dels att lägga in mig själv för undersökning för att se om det är något fel på mina endorfiner.
   Sinistri hette förut Starfuckers. Under detta namn nådde denna trio – bestående av Manuele Giannini; gitarr, Alessandro Bocci; elektronik och Roberto Bertacchini; trummor – en viss ryktbarhet. Bland annat gav de ut en skiva på i sammanhanget väldigt anrika Drunken Fish. Men som tur är för alla inblandade har de nu alltså döpt om sig och det är som Sinistri de står bakom »Free Pulse«, en fullängdare som, liksom Giuseppes »Gesine«, är släppt av Häpna.
   »Free Pulse« får även den min hjärna att koka, men inte av eufori. Nej, Sinistri är nämligen mästare (god tvåa kommer svenska Animes) på att skapa musik som går vid sidan av och bortom idéer som struktur och konventionella rytmer; de spelar »nonmetric music«.
   Vilket alltså i realiteten betyder att man under de femtiofyra minuter som albumet pågår utsätts för en väldig mängd olika intryck – korta gitarrtoner här, ihållande ljud där, jazziga rytmer någon annanstans, byt plats, snurra runt, tillbaka igen – och det är när man försöker sortera alla dessa som ens små grå celler når hundra grader Celsius.
   Men det är kärt besvär.
   »Gesine« och »Free Pulse« är som synes två sinsemellan mycket olika släpp, sammanbundna ytligt av upphovsmännens nationalitet och att de når hungriga öron och skivdiskar tack vare världens bästa Häpna.
   Samt av att de båda berör mig.
JOHAN JACOBSSON

Ursprungligen publicerad i Sonic #21, februari 2005