Six Organs Of Admittance: School of the Flower

SIX ORGANS OF ADMITTANCE
School of the Flower
Drag City/Border
Betyg: 8

»Broken Face-musik« är en genre jag reserverat för skivor och artister som svävar omkring i det gränsland där folk, psykedelia och drone bor.
   Det är även en väldigt positivt värdeladdad genre. The Broken Face var ju, förutom en lysande låt med Pixies, titeln på vagnhäradsbon Mats Gustafssons (inte saxofonisten) fanzine. Och när det gäller egenutgivna tidningar blir de sällan bättre än den.
   Ovanstående sagt ska det tilläggas att den här recensionen är första gången jag använder denna genre i någon form av socialt sammanhang. Gränser måste ju ibland dras vad gäller obskyra referenser, vi svenskar som mer eller mindre regelbundet köpte The Broken Face räknade väl drygt tvåhundra…
   (Dessutom tror jag att Mats skulle protestera lågmält om jag gjorde det till en vana och påpeka att en mer korrekt benämning skulle vara The Ptolemaic Terrascope-musik eller något.)
   I alla fall, nu anser jag det motiverat. Nu ska genren ut i ljuset och ytterligare definieras.
   Och detta eftersom Six Organs Of Admittance är, enligt mig, själva alfa och omega vad gäller Broken Face-musik.
   Six Organs Of Admittance är lika med Santa Cruz-sonen Ben Chasny och vem han har omkring sig vid inspelningstillfällena. Han har verkat under detta namn sedan 1998, året då Pavilion gav ut »Six Organs of Admittance«, hans första LP. Den LP:n har följts av ungefär fem fullängdare, alla släppta på välrenommerade Broken Face-musik-etiketter som Time-Lag och Holy Mountain. Men senaste alstret, döpt till »School of the Flower«, signalerar Bens debut på Chicago-baserade Drag City, ett förhållandevis stort bolag. Något som förstås måste applåderas eftersom det leder till att fler kan upptäcka hur fantastisk han är. Dessutom är Drag City ett bolag med integritet som inte lägger sig i sina artisters skapandeprocess, vilket i sin tur leder till att det Six Organs Of Admittance som presenteras på »School of the Flower« är det Six Organs Of Admittance fansen lärt sig älska.
   Detta betyder influenser hämtade från gitarrister som Robbie Basho, John Fahey och Leo Kottke. Och det betyder också makalösa melodier som försätter en i trans, då och då förstärkta av ljudmattor som doftar klarblå himmel och majestätisk barrskog.
   Just detta är det som jag anser vara Broken Face-musik – en djup respekt och förståelse för den tradition som utstakats av de så kallade amerikanska primitivisterna tätt sammanslingrad med en vilja att inte rakt av upprepa deras toner utan i stället ta dem till nya, egna ställen. Men även samspelet mellan inre och yttre rymd har en viktig del i genren, artisterna ägnar sig åt lika mycket introspektion som svävande runt i kosmos och rättframma presentationer av allmängiltiga känslor. Lika delar jord som stjärnstoft.
   Jag ska sluta babbla. Lyssna själva. Köp »School of the Flower«. Det är en enastående skiva.
   För nu intresserade kan som ett post skriptum nämnas att Mats Gustafsson långt ifrån lagt upp en enda av sina ambitioner på hatthyllan. Numera återfinns hans texter i den underbara publikationen Dream Magazine, han skriver en blog på thebrokenface.blogspot.com och han driver The Broken Face Recordings som hittills gett ut den fantastiska Broken Face-musik-akten The Lost Domain och mer är att vänta. Om du är novis och tycker att det här med Broken Face-musik låter intressant så följer fortsättningen där.
JOHAN JACOBSSON

Ursprungligen publicerad i Sonic #21, februari 2005