Jon Hopkins: Insides

JON HOPKINS
Insides
Double Six/Domino/Playground
Betyg: 3
 
Trots två egna album och en hel del prestigefulla legoinsatser åt andra artister är Jon Hopkins ett relativt okänt namn när han nu ger ut sitt första album på ett större indiebolag. Klassiskt skolad på piano men med dragning åt dels det elektroniska, dels det storslaget och filmiskt ambienta, så ligger det nära till hands att fösa samman honom med andra så kallat postklassiska artister: Nico Muhly, Jóhann Jóhannsson, etc.
   Han visar sig vidare ha varit inblandad i arbetet med såväl Coldplays senaste album som Brian Enos fina »Another Day on Earth« – vilket känns helt logiskt, för hos Jon Hopkins möts de förras tendens till skamlös storslagenhet och Enos mer inåtvända men smäktande stämningsskapande.
   Detta borde kunna utmynna i något bra. På sätt och vis är det väl det också. Mitt första intryck av »Insides« var onekligen högst positivt. Snyggt, härligt, fint. Suggestivt pianoklink möter brusiga atmosfärer och trippiga beats.
   Men ju mer jag lyssnar desto större växer sig irritationen. Det är som att skala av lager efter lager på något till synes inbjudande för att till slut upptäcka att det inte finns någon kärna. Ingenting. Att allt bara bubblar och puttrar och porlar på utan mål eller mening.
   Till och med när han tuffar till sig – som i det rätt kärva, karga titelspåret – känns det ändå intetsägande under ytan. Skivans tänkta centralstycke är den nio minuter långa »Light Through the Veins«, som alla Coldplay-fans kommer att känna igen från introt till öppningsspåret på »Viva la Vida«. Sedan kommer de att gäspa och undra när sången och gitarrerna kommer in.
PATRIK LINDGREN
2009-06-02