Kasabian: West Ryder Pauper Lunatic Asylum

KASABIAN
West Ryder Pauper Lunatic Asylum
Sony
Betyg: 2
 
Hur lång tid måste en musikkritiker tillbringa med ett nytt album för att kunna betygsätta det? Frågan aktualiseras i och med Kasabians »West Ryder Pauper Lunatic Asylum«, en skiva med så få förtjänster att den bara undantagsvis förtjänar lyssnare.
   »Underdog«, som inleder, är brittisk rockmusik försåtligt maskerad som femton år gammal brittisk dansmusik. »Kill me if you dare«, ylar Tom Meighan. »I hold my head up everywhere«. Oundvikligen uppstår frågan varför han ägnar sig åt våldsprovokationer i den första meningen när det visar sig att jobbet redan är gjort i den andra?
   »Vlad the Impaler« har något som kan liknas vid en melodi, men beatet som bär den är otidsenligt och blasé – och texten är ointelligent, nästintill infantil. »You can’t miss me, I’m still alive/Snake skin shoes, I’m pleading homicide«. 
   Roligare än så – ett banalt rim på »alive« och »homicide« – blir det aldrig.
   Kasabian säger sig ha stilstuderat klassiska album som The Pretty Things »S.F Sorrow« och The Small Faces »Ogdens’ Nut Gone Flake« under arbetet med »West Ryder Pauper Lunatic Asylum«. Men det har de förstås inte. Inga skuggreferenser i världen kan dölja det faktum att de har spelat in en skiva som bara de själva kommer lyssna på. Ett tematiskt rockalbum som saknar bärkraftiga idéer till och med i teorin. Ett vräkigt brittisk rockalbum om ingenting, för ingen alls.
NIKLAS ELMÈR
2009-06-09