The Low Anthem: Oh My God, Charlie Darwin

THE LOW ANTHEM
Oh My God, Charlie Darwin
Bella Union/Cooperative/Bonnier Amigo
Betyg: 7
 
Det finns uppenbarligen något med Ohio som får låtskrivare att gå i gång.
   Neil Young, Kurt Wagner och Damien Jurado har alla döpt starka låtar efter delstaten. Till den digra listan kan vi nu lägga Ben Knox Miller, sångare och låtskrivare i The Low Anthem. »To Ohio«, andra spåret på trions tredje fullängdare »Oh My God, Charlie Darwin«, är en gitarrplockande stund med en dov underton där Miller stillsamt sjunger om hur han förlorade sin älskade under en tågresa mellan Louisiana och Ohio. Det hela låter så självklart, så enkelt och snyggt.
   Inledande »Charlie Darwin« är om möjligt än starkare, med en falsettsjungande Miller ute på öppet hav med världens undergång rytande bortom en regnig horisont. Det är en röst som gör att man släpper allt för att lyssna, som ekar säreget från en svunnen tid. »Charlie Darwin« är också anledningen till att Low Anthem omskrivits som nästa Bon Iver. Här finns samma överjordiska falsettfeeling som Justin Vernon trollbundit oss med. Själv tänker jag mer på Josh Ritter, och då framför allt hans underskattade »The Animal Years« från 2006. Low Anthem hamnar i låtar som »Ticket Taker« och »Don’t Tremble« nära samma känsla som Ritter fick fram av att befinna sig nära apokalypsen. När det enda som återstår är att kliva på båten och hoppas på det bästa medan regnet strilar och stormen river. Det är musik som målar upp scener och bilder av något stort i görningen. Det är väldigt vackert.
   Om skivan fortsatt lika starkt som de inledande två låtarna hade årets bästa album redan varit i hamn. Men Miller – plus bandkamraterna Jeff Prystowsky och Jocie Adams – har även en annan musikalisk ådra. Eller förebild, kanske är ett bättre ord. I »The Horizon is a Beltway« och »Home I’ll Never Be« trycker trion ner distpedalerna och Miller skriker sig hes i ett rumlande bluesgung som inte hamnar tillräckligt långt från Tom Waits. Det är synd, för det känns som att Low Anthem inte vinner på att skramla.
   »Oh My God, Charlie Darwin« är ändå helt klart värd att leta upp. Jag kan inte tänka mig ett bättre soundtrack till regn mot sommarstugefönster.
ANDERS DAHLBOM
2009-06-16