Fibes, Oh Fibes!: 1987

FIBES, OH FIBES!
1987
Universal
Betyg: 7

Popmusik är alltid produkten av en motreaktion. När Fibes, Oh Fibes från Göteborg debuterade för snart fem år sedan med »Still Fresh« framstod de som en logisk och vid tidpunkten välbehövlig motsats till hur svensk popmusik såg ut och lät under den tiden. Tre år tidigare hade Håkan Hellström gett ut »Känn ingen sorg för mig Göteborg« och i hans efterföljd svämmade Sverige över av blåsaccentuerad rockmusik med tatuerade överarmar som inte ville någonting annat än mynna ut i »The E Street Shuffle«.
  Fibes, Oh Fibes och kanske i synnerhet deras karismatiske sångare Christian Olsson ville någonting annat. Stilla tillbakalutad vid en flygel tonsatte frontmannen en bortglömd tid i musikhistorien som musikjournalister gjort sitt bästa för att utplåna.
  På gruppens andra album »Emotional« uppnådde Olsson slutligen allt det han föresatt sig att göra i och med första skivan. Där »Still Fresh« varit lös i konturerna formligen sprudlade »Emotional« av självförtroende. Där hållpunkterna i åttiotalets singlar med Simple Minds och Spandau Ballet var subtila på föregångaren stod de på »Emotional« i storskalig blom.
  »1987« är ett försök att musikaliskt återskapa året då medlemmarna i Fibes, Oh Fibes befann sig i tonåren. För att manövrera i nostalgin har de låtit Kim Wilde sjunga refrängen till »Run to You« och hyrt in en barnkör till »Love Child«. Slutresulatet speglar inte helt oväntat ambitionen. Sedan »Emotional« har Christian Ohlsson på gott och ont blivit en betydligt mer självmedveten sångare och med »Love Child« och »Run to You« gör Fibes, Oh Fibes för första gången två låtar som gränsar till pastisch.
  Alla invändningar till trots, med »Dubious« har Fibes, Oh Fibes spelat in en alldeles egen och perfekt version av The Doobie Brothers »What a Fool Believes in«.
NIKLAS ELMÉR
2009-09-01