Vivian Girls: Everything Goes Wrong

VIVIAN GIRLS
Everything Goes Wrong

In The Red/Border
Betyg: 7

Åh nej, var min spontana reaktion när jag hittade Vivian Girls uppföljare till den hypade debuten på hallgolvet.

Jag är inte helt säker på att jag orkar ge mig in i den redan nötta debatten kring Brooklyn-trions storhets varande eller icke. Är inte intresserad av huruvida de kan spela på sina instrument eller inte. Är inte sugen på att kommentera den lilla folkstormen som uppstod sedan de tre tjejerna intervjuades i ett badkar och råkade nämna något om hur tråkiga »vanliga« människor på »vanliga« arbetsplatser är.
   Vivian Girls har länge handlat om mycket mer än deras musik. Snorungar på indieforum på nätet verkar mer intresserade av att formulera hjärndöda kommentarer kring bandets vikt, deras knullbarhet, de eventuella stormarknadsinstrumenten eller intrigerna med bandets forna trummis Frankie Rose (numera soloartist och Crystal Stilts-trummis) än deras låtar. Det är diskussioner som kan få vem som helst att önska att trion aldrig någonsin hittat ut från Todd P:s källarfester.
   Sanningen är att Vivian Girls faktiskt skriver bra och effektiva popsånger. Att de lyckas fånga en väldig massa melodier och slammer i sina (relativt) korta explosioner till låtar. De har turnerat ändlöst mycket sedan debuten och på »Everything Goes Wrong« låter trion mer fokuserad och koncentrerad än tidigare. Deras kärlek till oväsen och hardcore hörs lite tydligare än förr. Allt är aningen långsammare och lite mörkare än tidigare.
   Det är också en sanning att det de sysslar med knappast är världsomvälvande. Det blir lätt lite långtråkigt efter tretton låtar med ungefär samma intensitet. Det låter faktiskt ganska bekant för oss som en gång varit förtjusta i Shop Assistants, The Aislers Set eller Talulah Gosh.

Debuten var tjugotvå minuter kort och uppfriskande, »Everything Goes Wrong« är nästan dubbelt så lång och kräver mycket mer uppmärksamhet. Kanske är den värd det.

JOSEPHINE OLAUSSON

2009-09-08