Yo La Tengo: Popular Songs







YO LA TENGO

Popular Songs

Matador/Playground

Betyg: 7

Det första intrycket stannar kvar. »Popular Songs« är en mellanplatta. Det kanske i och för sig var väntat att Yo La Tengo inte skulle göra en total urladdning som förra albumet »I am Not Afraid of You and I Will Beat Your Ass« där allting klaffade. Och med vårens Condo Fucks-album där Hoboken-trion under pseudonym tolkade några av sina favoritlåtar med lekfull och vild garagerockkänsla i åtanke är det logiskt att Ira Kaplan, Georgia Hubley och James McNew saktar ner tempot, och myser till smekande soulpastischer och intim lägereldsmusik.

Det finns paralleller med »Summer Sun« från 2003, men utan jazzinslag, och »Popular Songs« har inte samma grundton, utan är en spretigare historia. Vi får drömska, mystiska ballader med Georgia Hubley på sång, en garagerockpopkaramell, soundmässiga likheter med »I Can Hear the Heart Beating as One« (1997), folkharmonier, sprakande popcornorglar, stråkarrangemang som har mycket gemensamt med vännerna Lambchop, och, som sagt, lite soul, tydligast på »If It’s True« som är hundra procent Motown.

De tre sista låtarna är mellan nio och sexton minuter. Jag har alltid tyckt om Yo La Tengos långa låtar, där de etablerar en stämning, dröjer kvar, tar tid på sig för att säga något. Kärlekssången »More Stars Than There Are in Heaven« har tjutande, samtalande gitarr och synth i bakgrunden, men känslan är intim, med sång av både Kaplan och Hubley. »The Fireside« är mer oväntad, en stillsam meditation, med reflekterande gitarrspel av Ira Kaplan som inledningsvis får mig att tänka på Loren Connors målande, vidöppna musik och, i viss mån, faktiskt, Fleetwood Macs »Albatross«.

»And the Glitter is Gone» är knappast lika förlösande som »Blue Line Swinger« eller »The Story of Yo La Tango« men få kan förena malande, monotont komp med en gnistrande melodislinga och gitarrfyrverkerier som Yo La Tengo när de är på det här humöret och Ira Kaplan får visa sig från sin mest elektriska sida. Jag njuter varenda sekund.

Den avslutningen välter nästan omkull min tanke om att »Popular Songs« är en mellanplatta. Men de har gjort bättre ifrån sig många gånger. Däremot är skivan ännu ett bevis på gruppens enorma bredd och klass.

PM JÖNSSON

2009-09-08