Folke: Ordinary Extraordinary

FOLKE

Ordinary Extraordinary
Brus & Knaster/Playground
Betyg: 7

Fjolårsdebuten »Folke« överraskade. Inte så att det var oväntat att avsändaren hette Torbjörn Zetterberg. Som en viktig spelare inom svensk genreutvidgande nyjazz – medlem i Jonas Kullhammar quartet och egna The Torbjörn Zetterberg Hot Five – var det ingen överraskning att basisten hade lust att pröva på pop.
Det som överraskade när Torbjörn plockade upp en akustisk gitarr och döpte projektet efter sitt mellannamn var hur hemtam han lät direkt. Hur naturligt han hittade fram till en egen stämning bland slitna ackord och långsamma melodier.

»Ordinary Extraordinary« är precis som debuten inspelad tillsammans med producenten Johan Berthling, som här och där lägger mjuka gitarrslingor. Det är en så kallad naturlig uppföljare, det låter som väntat efter »Folke«. Nu behöver det inte vara en dålig sak.

Zetterberg vågar skala av och sakta ner låtar tills att allt som återstår bara är det som verkligen behövs. På skivomslaget står han i en sjö med gitarr i händerna och vatten upp till midjan. Stumma trädstammar hotar bakom. Men jag tänker inte på dyster och karg natur när jag lyssnar på »Ordinary Extraordinary«, snarare på ett instängt rum med vintern utanför fönstret, på Jason Molinas mer spartanska sidor, på andra amerikanska visberättare som också vågar plocka med bara det essentiella för att sång, melodi och instrument ska fungera som bäst.
Kanske saknar han en riktigt övertygande röst, antagligen hade betyget höjts om det funnits ytterligare några låtar som omedelbart griper tag – som »It’s Over Now« och »The Whole World is a Scam«.

Säkert är att när Torbjörn blir Folke är han verkligen en av landets mest intressanta singer-songwriters.
ANDERS DAHLBOM
2009-09-29