Girls: Album

GIRLS
Album
Fantasy Trashcan/Turnstile/Border
Betyg: 8

Sött snörvlig och vresigt kärlekskrank som en annan Elvis Costello kring »My Aim is True« går Christopher Owens långt in på mikrofonen.

Han är svår att ignorera. Och vi bör nog låta bli, killen har fått sin beskärda del av att inte bli sedd. Eller som han sjunger i det övertygande öppningsspåret: »I wish I had a father/Maybe then I would have turned out right.«

Denna gång lär han knappast gå obemärkt förbi, låtarna på Girls debutalbum är lika omedelbara som någonsin de på Weezers blå – fast med ett underliggande mörker och en störd svärta som gör att man ohjälpligt kommer att tänka på Brian Wilsons mest hjärtknäckande stunder.

Förutom buzz om skivans förträfflighet har San Francisco-duon huvudsakligen erhållit spaltmeter som handlat om Owens förflutna i den ökända Children Of God-kulten och det lätt utforskande liv han levt sedan han lyckades bryta sig loss. En typ av historia som får journalister i allmänhet och rockjournalister i synnerhet att gå i spinn och som onekligen riskerar att överskugga allt annat.

Det råder emellertid ingen tvekan om att låtarnas kapacitet snart lär sno åt sig hela rampljuset. Sett till ämnen, temperament och referenser rör de sig över hela fältet, träffar väldigt ofta rätt. Här finns väldigt mycket själ. Man kan gissa att »Album« hade varit ännu mer oförglömlig om man hade haft samma ambitioner i studion, så att det här hade låtit som något annat än en småcharmig men i sammanhanget konventionell sovrumsinspelning. För Girls gör ju mainstreampop för folk som inte passar in.
PIERRE HELLQVIST
2009-10-06