Lou Barlow: Goodnight Unknown
LOU BARLOW
Goodnight Unknown
Domino/Playground
Betyg: 7
Vi tycker om när våra popstjärnor är olyckliga. Hjärtesorg har alltid fungerat som en säker och stark drivkraft för låtskrivare. Så vad händer när en av indierockens mesta dysterkvistar nu verkar vara… lycklig?
Han håller inte med om det själv, men efter känslomässigt sköra år i Dinosaur Jr, Sebadoh och The Folk Implosion låter Lou Barlow hösten 2009 tillfreds med tillvaron. »Goodnight Unknown« genomsyras av svaga leenden med slutna ögon. Det låter som avsändaren befinner sig i en bra period av livet. Med det inte sagt att den gamle kungen av lo-fi låter helnöjd. Många av texterna på Barlows andra soloplatta kretsar kring mannens klassiska teman; osäkerhet och tvivel. Ändå känns det hela tiden att det här kommer att ordna sig, det är inte så farligt trots allt.
Inledande singelvalet »Sharing« är brötigt producerad och plattans sämsta stund. Tack och lov luckrar Barlow och producenten Andrew Murdock upp ljudbilden längre fram. Dessutom får han till några av sina starkaste låtar sedan senaste Folk Implosion-plattan. »Too Much Freedom« och »I’m Thinking« är akustiska stunder som får en att tänka på Elliott Smith. »The One I Call« är luftig altcountry och en finstämd kärlekstrudelutt. Inget man förknippar Lou Barlow med i första taget.
Starkaste kortet? Kanske »Modesty«, som tar en tillbaka till tidiga Sebadoh.
»Min fru har sagt åt mig att gå till en terapeut, men jag skriver låtar i stället. Att hålla på med musik är det som gör mig lycklig«, sa han nyligen till The Guardian.
Så länge resultatet blir så här fint är det bara att fortsätta, Lou.
ANDERS DAHLBOM
2009-10-13