Julian Casablancas: Phrazes for the Young
JULIAN CASABLANCAS
Phrazes for the Young
RCA/Sony
Betyg: 7
I sin lilla meditationsbok »Catching the Big Fish« skriver David Lynch om hur viktigt det för kreativa människor att bra. Depressioner, lidande och livets andra svarta sidor gör sig utmärkt i konsten, men inte i konstnärens liv där det snarare är kontraproduktivt.
Det är knappast ett särskilt överraskande resonemang, ändå vägrar föreställningen om att musikartister som mår dåligt och lever på den så kallade gränsen gör bättre ifrån sig än de som är uppe med toppen, friska och mentalt stabila.
Julian Casablancas solodebut är ett bevis på att den föreställningen är fel. Han har slutat kröka, gift sig, dragit till Los Angeles för solskenets skull och väntar sitt första barn och verkar må hur bra som helst. Han har också gjort en skiva som är det bästa han åstadkommit sedan The Strokes första livsyttring.
»Phrazes for the Young« är inte helgjuten, men består till övervägande del av sällsynt inspirerade poplåtar, ständiga genrehopp och genomarbetade och hyfsat begripliga texter.
Öppningen med »Out of the Blue«, »Left & Right in the Dark« och förstasingeln »11th Dimension« är särskilt stark. Refrängerna är effektiva som barnramsor och Julian Casablancas hoppar snabbt fram och tillbaka mellan Thin Lizzy-slingor, gitarr- och synthpop på ett väldigt smittande vis. Det är som att all prestationsångest och uttänkthet försvunnit och alla möjligheter öppnat sig.
Med »Ludlow St.« gör han en countrylåt om hipsterliv på Manhattan och samtidigt en uppgörelse med sig själv och sitt förra liv.
Intresset för The Strokes kommande platta har minskat rejält, det är betydligt mer intressant åt vilket håll Julian Casablancas kommer att gå på egen hand.
KLAS EKMAN
2009-11-03