Rihanna: Rated R




RIHANNA

Rated R

Def Jam/Universal

Betyg: 8

 

»What you did to me was a crime/Cold case love/And I let you reach me one more time/But that’s enough«

Tre veckor efter att Rihanna i en uppmärksammad ABC-intervju tog bladet från munnen och pratade ut om misshandeln och brytningen med Chris Brown släpper hon sitt fjärde album. »Rated R« följer upp 2007 års vansinnessuccé »Good Girl Gone Bad« som förutom att innehålla den största hiten på den här sidan milleniumskiftet hjälpte till att etablera Rihanna som den jämte Beyoncé största kvinnliga artisten av vår tid.

Även om jag har vissa ideologiska invändningar mot att hänfalla till den enkla utväg som är biografiska tolkningar av konstnärer och deras verk, där man hittar på att det går en logisk och rätt så rak linje mellan människan, livet och resultatet – i det här fallet, musiken – finns det stunder då det blir svårt för mig att motstå.

När ett motstånd bara skulle innebära att resultatet förlorar i dignitet och blir fluffigt och lätt, i stället för meningsfullt och angeläget.

Jag kan säga såhär; »Rated R« blir en mycket bättre skiva om man lyssnar på Rihannas ord som om de vore dagboksanteckningar. Eller förlåt, att bara kalla det en bättre skiva är en farlig underdrift – det blir en helt fantastisk skiva.

Misstolka mig rätt, det inte frågan om att tacksamt läsa Rihanna som offer eller överlevare här. Tvärtom är det läsningen av henne som en mycket dynamisk och ambivalent person som lyfter den här skivan, såväl tematiskt som musikaliskt.

Hjärtats oundvikliga smärta (»Stupid in Love«, »Cold Case Love«, »Russian Roulette«) balanseras mot uppfriskande bilder av Rihanna som ett vapenbärande hard-ass i läder (»Hard«, »G4L«, »Rockstar 101«) – en person som snarare än med någon urtrist offerroll identifierar sig med de stora pojkarna och deras lek med de allra fånigaste av machoideal.

Att sårbarheten och den totala styrkan inte utesluter varandra, utan tvärtom förhåller sig till varandra som bror och syster framstår för en gångs skull som precis den fullkomlig självklarhet det är.

ISABEL NELLDE

2009-11-24