Charlotte Gainsbourg: IRM
CHARLOTTE GAINSBOURG
IRM
Because/Warner
Betyg: 7
Snart har det gått nitton år sedan hennes pappa, den ofta provokative franske nationalklenoden Serge Gainsbourg, gick bort. Men Charlotte Gainsbourg verkar inte kunna släppa sin far, han som på åttiotalet spelade in den lätt anstötliga duetten »Lemon Incest« med henne samt lät göra en video med den då trettonåriga och klent påklädda dottern jämte sig i sängen.
I intervjuer medger hon själv att hon har haft svårt att gå vidare. Hon har också valt att behålla Serges gamla hus på Rue de Verneuil i Paris, inte för att bo där själv utan bara för att då och då besöka det och låta sig uppslukas av hans närvaro.
»IRM« är Charlotte Gainsbourgs tredje album, det andra i vuxen ålder och det första sedan en allvarsam hjärnskada skakade om hennes tillvaro 2007 och sedan hennes huvudroll härom året i Lars Von Triers skapligt omdiskuterade film »Antichrist«.
I likhet med förra skivan, 2006 års rättvist prisade »5:55«, svävar pappans ande över stämningar och produktionsgrepp. Och precis som hon då samarbetade med uttalade Serge-adepter som Jarvis Cocker och Air låter hon denna gång Beck, som på sina skivor har samplat hennes far, producera och skriva lejonparten av låtarna. Man kan lugnt säga att den kaliforniske kameleonten tar tillvara på chansen att rent musikaliskt få leka ut alla sina belevat svepande Gainsbourg-lustar, utan att det för den skull resulterar i innehållslösa pastischer. Det låter lekfullt men i ett sammanhang av blodigt allvar.
»IRM« är på det stora hela en utsökt skiva där Beck väldigt väl tycks ha läst av det labila, livskrisande tillstånd som sångerskan befann sig i efter hjärnoperationen. Vissa texter är mer specifika i ämnet än andra, även om det som dröjer sig kvar mest är den förvridna, kusliga och emellanåt lite för aktiva ljudbilden. Man ska heller inte förbise Charlotte Gainsbourgs viskande sång som aldrig kastar sig över lyssnaren. Oavsett om det handlar om spröd kammarpop eller dova beats får man komma till henne på de villkor man själv önskar. Det känns som att man på så vis kommer henne ganska nära.
PIERRE HELLQVIST
2010-01-26
