Pascal: Orkanen närmar sig

PASCAL

Orkanen närmar sig

Novoton/3NO/ADA/Warner

Betyg: 6

På scen är Pascal tuffa som stryk. Låtarna är som hemmagjorda bomber byggd på het, brutal energi och allmänt dålig attityd. De attackerar dig som en uppretad bisvärm.

Lika övertygande är de inte på skiva. Deras tredje album »Orkanen närmar sig« inleds med en sömndrucken och märkligt effektiv tagning på Little Richards »Tutti Frutti« innan de drar oss in i gammalt beprövat Pascal-territorium med »Nyår«. Framför en vägg av skrammel och oväsen skriker Isak Sundström om sammanbrott på bussen och jobb som äter upp honom. Men det är en ångest som inte känns, som inte når en millimeter bortom högtalarna. Ärligt talat låter det mest… ja, det låter skitjobbigt helt enkelt. Det finns ingen värme eller dynamik i musiken och Isaks tunna, gapiga röst går bara att lyssna på i väldigt små doser. Två grejer som inte kommer fram när man ser dem på scen.

I stället är det när trion skruvar ner volymen lite grand som det börjar hända saker. Den elaka basen och de tunga, dömda trummorna i titelspåret passar Isak utmärkt. Det är ett avskalat och ödesmättat sound som kräver en mer nedtonad sånginsats. I sådana stunder låter Pascal som en skitigare version av Isaks andra band Skriet. Och i sådana stunder är Pascal riktigt, riktigt bra. Dessutom är inledningen på »Ge upp« otroligt stämningsfull – men där kan jag inte svara på om det är Isak eller Manuela de Gouvela som sjunger! Det står inte ett smack om det i CD-häftet. Och om jag bara skulle lita på mina öron skulle jag skriva att det var Olle Ljungström som sjöng…

Mer sådant på nästa skiva och Pascal blir att räkna med på allvar!

HENRIK LYNGÅKER

2010-01-26