Tindersticks: Falling Down a Mountain
TINDERSTICKS
Falling Down a Mountain
4AD/Playground
Betyg: 7
Den norske komikern Jon Skolmen, för svensk publik mest känd från Lasse Åbergs »Sällskapsresan«-filmer, delade en gång in sitt liv i två delar. Före och efter han såg TV-serien »Seinfeld« för första gången.
För en utomstående betraktare framstår det som märkligt. När »Seinfeld« sändes i amerikansk TV för första gången, i juli 1989, hade Jon Skolmen sedan länge nått sitt bäst före datum som komiker.
Men också i musikvärlden finns exempel på artister vars karriär kan delas in i ett före och ett efter. Tindersticks bildades i början av nittiotalet, men först tio år senare hittade Nottingham-gruppen fram till ett eget uttryck. På »Simple Pleasures« från 1999 gjorde de avsteg från den följsamma, Nick Cave-influerade, blues som varit utmärkande för deras tidiga album och borrade sig i stället djupt ner i jazz och soulmusik. Deras avskalade version av Odysseys discoemblem »If You’re Looking for a Way Out« framstår fortfarande som en av nittiotalets bästa låtar. När Stuart Staples sjunger »If you’re looking for a way out, I won’t stand in your way« tar man honom på orden.
»Falling Down a Mountain« saknar den sortens dramatiska ballader som gjort varje album Tindersticks gett ut efter »Simple Pleasures« oumbärligt. Här finns ingen »Dying Slowly«, ingen »Don’t Ever Get Tired« eller »When the Morning Comes«. I stället för att renodla sitt uttryck ytterligare går Tindersticks tillbaka två decennier i tiden. Skivan präglas av samma slags ohämmade leklusta, samma dragning åt förställd dramatik, som musiken på deras två första album, från 1993 och 1995.
Men ingen sjunger om livslång kärlek som Stuart Staples. När han sjunger »I loved you right from the start« i »Keep You Beautiful« är han lika angelägen, lika hjärtskärande uppriktig, som i »If You’re Looking for a Way Out«.
NIKLAS ELMÉR
2010-02-02
