Oddjob: Clint

ODDJOB

Clint

ACT/Bonnier Amigo

Betyg: 7

Det är en gammal tradition för Oddjob att smyga in en väl vald cover bland sina original. En mustig version av Kraftwerks »Man Machine«, en yster tolkning av Jimi Hendrix »Third Stone From the Sun« eller en sökande »Moonchild« av King Crimson. Ett helt album på ett intressant covertema var därför ingen högoddsare.

Från andra hållet har Clint Eastwood ett dokumenterat intresse för jazz. Inte minst gjorde han filmen »Bird« om Charlie Parker. Men viktigare här är att Clintan spelat i en rad coola filmer med cool musik. Så det var fritt fram för Oddjob att grotta ner sig i sextiotalets Sergio Leone-västerns, den lite senare »Dirty Harry«-sviten och annat smarrigt fram till »Pale Rider«.

Den som kan sin filmmusikhistoria vet redan vilka två kompositörer vi främst har att göra med här: Ennio Morricone och Lalo Schifrin, vars stämningsdrypande och mångbottnat täta musik självklart passar Oddjobs filmiska sound som hand i handske.

Albumet inleds med Morricones tema från »Den gode, den onde, den fule« i en ganska statisk men klart nervig version, där instrumenten turas om att statuera den klassiska melodin. Schifrins »Palancio«, från »Magnum Force«, tar vid. Goran Kajfes trumpet seglar högt över Peter Forss dova bas och Daniel Karlssons synthar. På temat från »Pale Rider« hoppar producent Johan Lindström in på skön pedal steel, och här liksom överallt är det erbarmligt snyggt, klangerna är häftiga, arrangemangen utsökt finurliga.

Och det är bra. Definitivt. Ändå lyfter det inte riktigt. Som det borde kunna. Kanske har tematänket blivit en inlåsning, en undermedveten begränsning. Kanske är det bara hos mig som originalen, eller förväntningarna, står i vägen? Jag vet faktiskt inte. Hur mycket jag än lyssnar.

PATRIK LINDGREN

2010-02-23