Moto Boy: Lost in the Call

MOTO BOY

Lost in the Call

Songs I Wish I Had Written/Border

Betyg: 7

Oskar »Moto Boy« Humlebo har i en vid det här laget vida spridd biografi berättat om hur han som åttaåring på semester i England råkade höra en pojkkör repetera i en kyrka och hur det ögonblicket förändrade hans liv. Jag förstår verkligen varför han valt att lyfta fram just den lilla biten av sitt liv för att berätta om vem han är och vad han vill med sin musik – ett mer passande narrativ för en sakral queerromantiker är svårt att fantisera fram.

Själv är jag är varken romantiker eller religiös men har ändå svårt att värja mig från Moto Boy, hans knivskarpa kastratsång och de katedraler av andäktighet den vill frammana.

I centrum står den där makalösa rösten, som i sällskap med bara en plockande elgitarr, en fiol och några försiktiga trummor går rakt in och igenom. Det här är inte musik att lyssna på i förbifarten, den kräver både fokus och viljan att höra. Annars är risken att det försiktiga och det ömsinta i stället blir både platt och enformigt. Det hade nog inte skadat om Humlebo vågat utmana rösten med en åtminstone lite mer färgglad ljudbild.

ISABEL NELLDE

2010-03-16