Dipper: It Will All End in Tears




DIPPER

It Will All End in Tears

Stop/Start

Betyg: 6

 

Dipper. Oj. Finns de fortfarande?

Tänkte jag innan skånebandets helt nya LP – än så länge tillgänglig endast på vinyl – landar på skivtallriken. Och efter att nyligen ha ägnat en hel del tid med The Falls senaste album känns Dipper som en logisk kompanjon. »It Will All End in Tears« låter ungefär som jag minns dem, möjligen lite skränigare, utan den torra produktion som kännetecknade Vibrafons skivor. Dipper släppte skivor på malmöbolaget under nittiotalet men fick aldrig en stor publik, trots ivrigt påhejande av kompisband som Bob Hund och Eggstone.

Det svenska indienittiotalet, ja, men Dipper hade och har mer gemensamt med det tidigare decenniet, postpunken. I en text på gruppens sajt nämns just The Fall, men även Wire och The Cramps som inspirationskällor.

Musiken får mig inte att ramla omkull – förutom när Sofi Hallborgs saxofon anfaller på några låtar. Däremot har inte sångaren Joachim Leksell tappat stinget. Han kan sjunga maniskt och intensivt, på rätt sida gränsen, och låtarna stuffar omkring och jabbar med ett lömskt grin i mungipan.

Ibland känns det som att jag har hört samma sak många gånger tidigare men Dipper tuggar sig förbi många fallgropar genom det konsekventa soundet, Leksells sång och det pumpande, ettriga kompet som äter sig in i öronen, som i den allra sista låten »City of Twist«.

Kan man även hoppas på en ny skiva med The Nykels?

PM JÖNSSON

2010-03-30