Mose Allison: The Way of the World
MOSE ALLISON
The Way of the World
Anti/Bonnier Amigo
Betyg: 8
Mose Allison spelade rhythm’n’blues i Mississippi redan på fyrtiotalet. Hans skivkarriär spänner över sju decennier.
Det är ju inte klokt, egentligen. Sju decennier!
Allison hade egentligen bestämt sig för att pensionera sig från skivstudion för gott. Musikern, producenten och ljudtrollkarlen Joe Henry ville annat och tjatade och tjatade. Till slut fick han ner åttiotvååringen i sin källarstudio. Resultatet är Mose Allisons första skiva på tolv år.
Redan i början av inledande »My Brain« hörs det vem som sitter på pianostolen. Skruva upp volymen och du hör någon som hummar och stönar lätt i bakgrunden av melodin. Typiskt Mose. Likaså det lätta trycket på tangenterna. Allison spelar piano som om han var ute och promenerade på stan en vårdag. Enkelt, självklart, lättigenkännligt.
Det är också lätt att förstå varför Henry tjatade på Allison. Precis som Henry själv har pianisten, låtskrivaren, sångaren och ibland trumpetaren Mose Allison alltid fallit mellan olika genrefack. Redan på femtiotalet hade förståsigpåarna svårt att kategorisera en vit kille som spelade både blues, jazz och rhythm’n’blues. Dessutom är han en cool kille med en sardonisk humor. Ta »I Know You Didn’t Mean It«, där han till glatt komp sjunger med sträv stämma »I know you didn’t mean it when you slit my throat/You were just out with the fellas trying to have some fun«. Lite som om Randy Newman och Larry David hade satt sig ner för att tillsammans skriva låttexter.
På några ställen kantrar arrangemangen till Henrys fördel lite väl mycket. »Let It Come Down« låter mer som en Henry-låt där Allison gästar än tvärtom. Samtidigt går det inte att på allvar ogilla det här musikaliska mötet. Inte när huvudpersonen svänger så naturligt plattan igenom. »I just try to swing my way through life«, sjunger han i »Ask Me Nice«. Han lyckas bra med det.
Att Joe Henry står för en stor välgärning när han får in en spelglad veteran i skivstudion igen behöver inte sägas. Att »The Way of the World« blev så här stark är en glad bonus.
ANDERS DAHLBOM
2010-03-30
