Anna von Hausswolff: Singing From the Grave

ANNA VON HAUSSWOLFF
Singing From the Grave
Kning/Playground
Betyg: 9

»Att skriva om musik«, sa en gång Elvis Costello, »är som att dansa om arkitektur«.

Det är naturligtvis en sanning med modifikation, i själva verket är det lika naturligt att skriva om musik som det är att skriva om vilken annan kulturyttring som helst, men efter att ha levt med Anna von Hausswolffs debutalbum i snart två veckor har jag blivit mer och mer övertygad om att musikkritik är någonting överflödigt, någonting som står i vägen för musiken snarare än ger oss verktygen att förstå den. »Singing From the Grave« är nämligen någonting så unikt som ett debutalbum som presenterar en färdig artist. Ett debutalbum som verkar i ett eget, alltigenom originellt universum och som med få undantag saknar motstycke inom modern, svensk popmusik. Det går att härleda Anna von Hausswolffs musik i en rad riktningar. Till Antony And The Johnsons, till Kate Bush, till Laura Nyro eller till Billie Holiday. Men oavsett i vilken riktning musiken pekar, oavsett mot vilken musikalisk bakgrund hon låter sin dramatiska popmusik utspela sig, landar slutresultatet hela tiden i någonting så sällsynt som ett närapå perfekt, tidlöst nu.

Varje melodi på »Singing From the Grave« förtjänar att ramas in och hängas upp på väggen, men en detalj stannar kvar lite längre än andra. Två minuter och trettiosju sekunder in i »Above All«, när Anna von Hausswolff tar sikte mot himlen och lämnar oss andra kvar på jorden, är ett så fulländat ögonblick popmusik att jag inte längre kan lyssna på det utan att det börjar vattnas i ögonen.

Ett klassiskt svenskt debutalbum.

NIKLAS ELMÉR

2010-05-04