Broken Social Scene: Forgiveness Rock Record
BROKEN SOCIAL SCENE
Forgiveness Rock Record
City Slang/Cooperative/Bonnier Amigo
Betyg: 5
Jag minns en strålande kväll på Kägelbanan i Stockholm i sällskap med Broken Social Scene. Mängder av musiker med instrument i händerna verkade var och en föra sitt eget oväsen. Och så plötsligt, som på en given signal, föll alla in i samma oväsen. Helheten blev lika högljudd som oemotståndligt enkel.
Annars handlar Broken Social Scene mycket om komplexitet. Lager på lager-låtar framförda av ett så löst sammansatt kollektiv att frågan är om bandledarna Kevin Drew och Brendan Canning själva alltid har koll på vem som är med och inte. På genombrottsplattan »You Forgot It in People« från 2002 lyckades kanadensarna sammanfoga ett kreativt kaos med guldkantade indierockmelodier till något helt eget. Uppföljaren »Broken Social Scene« från 2005 fortsatte på samma väg. »Forgiveness Rock Record« är egentligen en logisk fortsättning, om än bara inte lika stark.
Bandets fjärde platta är en sådan som aldrig verkar sluta. Den klockar in på strax över en timme, men känns som fyra. Även om produktionen – signerad Tortoises John McEntire – inte har lika hög densitet som tidigare känns det för första gången som att Broken Social Scene nu behöver betydligt fler musikaliska transportsträckor än hållplatser. Tre starka kort: »All for All« med Lisa Lobsinger vid mikrofonen är en hypnotiskt trummaskinledd vaggvisa för dansgolven. Inledande »World Sick« tar i från tårna och hinner under knappa sju minuter både med att bygga upp och rasera ljudväggar. Och så då lugna »Sweetest Kill«, som påminner lite om gamla »Lover’s Spit«.
I övrigt blir det lite för mycket sökande efter de där ögonblicken då allt faller på plats, som den där kvällen på Kägelbanan.
ANDERS DAHLBOM
2010-05-04
