Rasmus Kellerman: The 24th
RASMUS KELLERMAN
The 24th
Startracks/Bonnier Amigo
Betyg: 6
Rasmus Kellerman kände att han kom till vägs ände med »A Partial Print«, Tiger Lous senaste, och antagligen sista, fullängdare från 2008. Att han inte kunde ta konceptet med en enmansgrupp längre.
Jag förstår honom – även om jag kände precis så om Tiger Lou redan efter 2004 års »The Loyal«. Efter den var det som att Kellerman inte kunde linda in indierockens mörka mollackord mycket hårdare. Kostymen skavde.
På så sätt är en första platta i eget namn något att välkomna. Fler artister skulle må bra av att ta ett steg åt sidan och pröva något helt annat. Nu hamnar Kellermans solodebut ganska nära det han höll på med i Tiger Lou. Okej för att den smala, svartvita slipsen och ångestrocken är borta.
På »The 24th« klär han sig i klassisk singer-songwriterskrud med akustisk gitarr i knät och viljan att berätta varifrån han kommer och var han befinner sig i dag. Musikaliskt hamnar han nära Kristofer Åström och Christian Kjellvander, andra män som en gång lämnade gruppkollektivet för att göra sin egen grej.
Det klassiska problemet inom genren är att vi har hört allt förut. Verkligen precis allt. Varenda ackordväxling, varje beskrivning av hur fantastisk den bättre hälften är. På plussidan har vi Kellermans röst; vemodig, märkligt stark under ytan. Jag börjar tänka på Lyle Lovett. I inledande titellåten får han oss också på tårna direkt: »I was born at six AM on my mother’s birthday/my family bought a big house by the coast.«
Här finns en historia att berätta, som måste berättas.
Även på några andra ställen brinner det till rejält, men mycket är mest ett habilt första försök av Rasmus Kellerman att försöka göra något nytt.
ANDERS DAHLBOM
2010-05-18