Delorean: Subiza

DELOREAN

Subiza

True Panther/Mushroom Pillow/Matador/Playground

Betyg: 6

Varje gång jag besöker vänner utanför Sveriges gränser frågar de samma sak: »När kommer det ett nytt album med The Tough Alliance?«

Det har gått fem år sedan Eric Berglund och Henning Fürst gav ut sitt debutalbum och tre år sedan senaste albumet »A New Chance«, ändå hörs deras inflytande i en stor del av den popmusik som nu produceras utanför Sveriges gränser. Med facit i hand är det svårt att förstå varför. The Tough Alliance var summan av en unikt svensk identifikation med brittisk, japansk och amerikansk livstilskultur. Vad någon i Milano, Paris eller ens London skulle kunna uppskatta med deras musik framstod som obegripligt.

I dag är situationen en annan: när New York-bandet The Drums gav ut sitt debutalbum nyligen pratade de öppet om The Tough Alliance i intervjuer.

Men mest ogenerade i sin kärlek till The Tough Alliance och deras efterföljare från den svenska västkusten är baskiska Delorean. På sitt tredje album »Subiza« har de tonsatt en dröm om en evig solnedgång över ett vidöppet öppet hav som inte kan härledas någon annanstans än till ett gråmulet Göteborg. Det är identitetslös popmusik, omöjlig att hitta några egna, originella infallsvinklar i, men som oreserverad hyllning betraktat är det alldeles, alldeles oemotståndligt. I synnerhet »Simple Graces«, med ett housepiano som för tankarna till The Radio Depts »Heaven’s on Fire«, är den mest kärleksfulla hyllning till Lilla London som spelats in sedan Air France »Collapsing at Your Doorstep«.

NIKLAS ELMÉR

2010-06-08