Lloyd Cole: Broken Record
LLOYD COLE
Broken Record
Tapete/Border
Betyg: 7
Ett decennium efter det att Lloyd Cole slutade spela tillsammans med kompgruppen The Negatives vill han rocka igen. Det låter den Massachusetts-baserade britten hälsa via sin tyska skivetikett inför sitt tionde studioalbum. När fyrtionioåriga män säger saker som »Why not make a rock(ing) record« bör de bemötas med största möjliga skepsis.
Men när Lloyd säger rock menar han naturligtvis inte en ungdomssuktande och bredbent dito, snarare en urtvättad sammetskavajs försiktiga tolkning.
Cole talar ur hjärtat till de mjuka tonerna av mandoliner, steelgitarr, tassande trummor, dragspel och banjo. Musikerna i hans nya band har Lou Reed, Antony And The Johnsons och Joan As Police Woman på sina CV:n.
Den före detta så maniskt namndroppande popteoretikern är dessutom smart nog att föregå kritikern och kritiserar sig själv innan någon annan hinner göra det. »Not that I have much dignity left anyway«, sjunger han i öppningsspårets första fras.
Han fortsätter sedan att blinka friskt åt rockhistorien från Elvis Presleys »That’s All Right« och The Beach Boys »Then I Kissed Her« till Rod Stewarts »You Wear It Well«. Som en av rockjournalistrockens främsta apostlar skriver han också en musikalisk motsvarighet till Ulf Lundells roman »Vädermannen«. Låtens tema? Att »göra en Plura«.
Men dessa, nästan parodiska detaljer kan inte dölja det faktum att »Broken Record« främst av allt är ett ödmjukt, välskrivet och drabbande album.
PER MAGNUSSON
2010-09-07