Hurts: Happiness




HURTS

Happiness

RCA/Sony

Betyg: 3

 

Där de flesta popband anstränger sig för att lämna tolkningsföreträdet till lyssnaren gör Hurts från Manchester tvärtom. Genom att själva klä musiken i ord, genom att grundligt redogöra för musikaliska och estetiska hållpunkter, försöker de få oss att höra exakt det de vill att vi ska höra.

Theo Hutchcraft och Adam Anderson längtar tillbaka till en tid när det fortfarande ansågs gångbart för popband att »citera obskyr litteratur« i intervjuer och att »se ut som italienska fotomodeller« på pressbilder. De idealiserar en epok de själva var för unga för att uppleva och skriver ut sina milstolpar i versaler, komplett med namn, albumtitel och födelseår, i varje melodi och textrad på sitt debutalbum »Happiness«. Ultravox »Vienna«, 1980. The Lotus Eaters »The First Picture of You«, 1983. Depeche Mode »Music for the Masses«, 1987. När Theo Hutchcraft redogör för ett uppbrott i hällregn, sobert bildsatt i svart och vitt i »Stay«, gör han det eftersom det är just så Hurts låter och ser ut. Som ett uppbrott i hällregn, sobert bildsatt i svart och vitt.

Men i sin iver att presentera sin musik just så som den alltid har sett ut i deras drömmar glömmer Hurts bort att skriva minnesvärda melodier.

Efter en vecka i sällskap med »Happiness« är allt som återstår en övertydlig innehållsdeklaration.

NIKLAS ELMÉR

2010-09-07