The Walkmen: Lisbon
THE WALKMEN
Lisbon
Fat Possum/Bella Union/Cooperative/Cosmos
Betyg: 8
Det måste ha med självförtroende att göra.
The Walkmen har sedan starten för tio år sedan klumpats ihop med andra indienamn från den amerikanska östkusten, men egentligen är de ojämförbara. Helt egna. Den fem man starka orkestern med rötterna från Washington DC kan – och vågar – hålla en egen musikalisk linje som skiljer ut sig bland all jämngrå indierock. Igenkänningsförmågan har mindre att göra med sångaren Hamilton Leithausers karaktäristiska stämband. Mer handlar det om en uppenbar vilja hos bandet att först hitta fram till känslor som man bygger ackord efter, snarare än tvärtom. Hur sedan resultatet låter, om det landar närmare sparsamt utsmyckad jazz med ökendamm på mikrofonerna än traditionell rock, spelar mindre roll.
Till sin sjätte studioplatta spelade gruppen in närmare trettio spår. Elva hamnade till slut på »Lisbon«. Inget här känns överflödigt. Mycket är väldigt vackert. Mariachiblåset som låter som en försiktig bris i »Stranded«. »While I Shovel the Snow«, som tyst valsar ut i New York-natten. Det febriga drivet i »Angela Rock City«. Den envetna sorgsenheten i »Blue as Your Blood«.
Rakt igenom spelar kvintetten med en massa luft i studion och med en uppenbar känsla av frihet. Som de kan ta det hela åt vilket håll som helst, när de vill.
Inga andra låter eller spelar som The Walkmen. Faktiskt. Hör själv.
ANDERS DAHLBOM
2010-10-19
