Alison Krauss & Union Station: Paper Airplane
ALISON KRAUSS & UNION STATION
Paper Airplane
Rounder/Universal
Betyg: 8
Union Station är ett av världens allra bästa band just nu. Det är säkerligen inte en speciellt hipp åsikt. Men det gör inte den mindre sann.
De fem medlemmarna är makalöst skickliga musiker, men på det där återhållsamt virtuosa sättet, där de gör allt för att inte skryta med sina färdigheter. De slingrar sig runt varandra, likt DNA:s dubbelhelix, och förhöjer varandras inneboende styrkor. Arrangemangen är magnifika i all sin strama återhållsamhet.
De är fast förankrade i den amerikanska musikhistorien, men har också förmågan att våga sig på nymodigheter. De har grunden i bluegrass, men hämtar inspiration och fascination från soul, folk, country, pop och blues. Till detta kan man lägga två fantastiska vokalister: Alisons besjälade stämma samt Dan Tyminskis kraftfulla och betydelsebärande tenor (det är han som sjunger George Clooneys partier i bröderna Coens »O Brother, Where Art Thou?«).
Det är på inga villkor strikt bluegrass det här, och det finns säkert puritaner som tycker att det är utslätad popifierad bluegrass. Men det gör inget. Låt dem tjura. De rår inte på kraften i den här musiken. Alison Krauss har dessutom gjort mycket för att återuppväcka intresset för bluegrass hos många vanliga amerikaner.
Hon är omåttligt populär i USA, har fått tjugosju Grammys för sin musik (näst mest i historien) och har sålt uppemot tolv miljoner plattor. Mest känd är hon och hennes gäng säkert för soundtracket till bröderna Coens filmpastisch, där »Down to the River to Pray« blev en internationell hit.
Den nya plattan är bandets första gemensamma sedan 2004. Däremellan har Alison hunnit göra succé med Robert Plant i kollektiva »Raising Sand«. Det övergripande temat är en sorts melankolisk föreställning om livet och dess skavanker och nycker. Det är hart när omöjligt att inte känna för bandet och deras vilja att göra musik av allt de har inom sig. Avslutande »Opening Farewell«, Jackson Brownes gamla låt från hans första album, färdigställer cirkeln på ett sublimt sätt.
»Paper Airplane« lägger sten till sten i berättelsen om varför Amerika suger in en i sitt oupphörligt fascinerande öde. Det här är stark musik, livs levande, som aldrig släpper taget om en. Det är gammaldags, och det är sprillans nytt. Det är då och nu. Det är praktfull musik.
TONY ERNST
2011-04-19
