Tyler, The Creator: Goblin




TYLER, THE CREATOR

Goblin

XL/Playground

Betyg: 6

 

När Eminem skivdebuterade med »The Slim Shady LP« i slutet av nittiotalet var vi få som förstod vilken vitaliserande effekt skivan skulle få på framtidens hiphop.

Hans texter var våldsamma, romantiserande skildringar av ett USA som snart skulle uppleva ett av de mörkaste decennierna i sin historia, och hans musik var hård, skoningslös och luktade av nylagd asfalt. Han var inte rädd för att säga någonting, vägrade vara tillrättalagd, och blev på så vis en paradoxal världsartist i en tid när ingen längre vågade säga någonting. Tolv år senare framstår såväl »The Slim Shady LP« som »The Marshall Mathers LP« , som kom bara ett år efter debuten, som två av de starkaste album som producerades i skarven mellan nittio- och nollnolltalet.

På ytan har Tyler Okonma – eller Tyler, The Creator som han kallar sig när han gör musik – väldigt lite gemensamt med Eminem. Men om man lyssnar noggrant på »Goblin« , uppföljaren till hans debutalbum »Bastard« från 2009, inser man snart att likheterna är desto fler. Precis som Eminem för ett decennium sedan använder sig Tyler, The Creator av mörka och suggestiva, snarare än överdådiga och soulmättade, arrangemang och precis som Eminem har han en försmak för att använda sig av ett absurdistiskt, rått och våldsamt bildspråk i sina texter.

Skillnaden är att han inte har en fullt lika karismatisk röst och att han saknar den självironiska hållning som allt som oftast fick Eminems texter att, trots en uppenbar dragning åt det makabra, framstå som klädsamt cyniska, snarare än alltigenom svarta.

Men den melankoliska »Yonkers«, löst sammanfogad av ett ledigt pianokomp, visar varför Tyler, The Creator är en av årets mest omskrivna artister. »I just wanna know if my father would ever like me«, rappar han. »But I don’t give a fuck so he’s probably just like me«.

Då är det omöjligt att inte tänka på Eminem, och hur han ingöt mod i en ny generation amerikanska röster att tala från hjärtat och att vägra vara tillrättalagda.

NIKLAS ELMÉR

2011-05-10