Beyoncé: 4
BEYONCÉ
4
Columbia/Sony
Betyg: 7
Ryktet säger att Beyoncé inför denna sin fjärde skiva tillsammans med alla ifrån Frank Ocean till Diane Warren gått helt loss i studion och spelat in över sjuttio låtar som hon sedan låtit sitt skivbolag välja bland.
Det första är förstås fantastiskt härligt. Att hon – för första gången utan pappa Matthew kikandes över axeln – känt sig så inspirerad och fri att hon bara kört på och i rask takt testat och konsumerat producenter och låtskrivare på ett sätt som skvallrar om en minst sagt sunt respektlös inställning.
Men utan att veta något om hur andra sextio låtarna lät är det nog inte riktigt lika härligt att någon annan fått stå för urvalet. För om Beyoncé själv i intervjuer inför albumet pratat om »artistisk frihet« och »nyskapande« verkar hennes bolagsfolk vara mer intresserade av att prata om sådant som »beprövade framgångskoncept«.
»4« är förvisso en skiva som innehåller mer pampiga ballader och färre försök att förföra dansgolven än vad hennes tidigare skivor gjort men den känns ändå förvånansvärt ospännande, som om hon inte riktigt kommer med något nytt till oss. Det är tryggt och kompentent och ofta hjärtskärande begåvat, så klart, det är världens bästa just nu levande kvinnliga artist vi talar om. Men nyskapande? Nej, knappast.
Snarare är den tydlig, på gränsen till hyllande, i sina referenser till åttio- och nittiotals-r’n’b, Lionel Richie och Stevie Wonder för att nämna några. Många gånger är det förvisso enormt fint, men det gör inte lyssningen till en särskilt spännande affär.
Nu är den här bristen på spänning inte nödvändigtvis en dålig grej. Kanske är inte spänning precis vad Beyoncé ska hålla på med. Kanske är det när hon försöker vara spännande som det låter som i Diplo-producerade »Run the World (Girls)«? Och då är det visst något helt synonymt med vedervärdigt.
Nej, då är det nog klokare om hon ägnar sig åt den typ av »sviken men stark kvinna som går vidare«-musik som hon ju knappast är den första, och kanske inte heller den bästa, att ägna sig åt men som hon trademarkat som sin sedan tio år tillbaks.
För det är något rörande med den intima relation av igenkänning och systerskap som hon skapat till sina fans. Alla de som någon gång tittat smäktande in i webcamen och laddat upp sina egna versioner av hennes låtar på Youtube, eller stått på ett dansgolv med en knuten näve i luften, skrålat med till »Irreplaceble« och känt saker tillsammans med andra kvinnor. Ovärderligt.
Det är mäktigt, det är det, och alla de där kvinnorna lär knappast bli besvikna på den här skivan. Och värdet i det slår spänning och nyskapande med hästlängder, alla gånger.
ISABEL NELLDE
2011-06-21
»4« släpps 29 juni.
