Zomby: Dedication
ZOMBY
Dedication
4AD/Playground
Betyg: 8
I mitten av nollnolltalet spekulerades det vilt kring vilken identitet som dolde sig bakom artistnamnet Rex The Dog. En del menade att det var The Knifes Olof Dreijer, andra hävdade bestämt att det var Kompakt-profilen Michael Mayer. Mer eller mindre alla verkade ha om inte en idé så åtminstone ett intresse i att få reda på vem Rex The Dog var. När det väl blev känt att de flesta spekulationer varit felaktiga och att det i stället var den brittiske tranceproducenten Jake Williams som låg bakom pseudonymen avtog intresset för technohunden i nästan direkt relation till sanningens utspridning.
I dag, bara några år senare, är världen annorlunda. Vi vet ofta mer än vi önskar om kändisar, något som verkar ha resulterat i att musikartister i allt större utsträckning odlar en medveten mystik runt sitt artistskap. Mystik som ett artistens verktyg verkar med tiden ha minskat viljan hos allmänheten att ta reda på vem eller vilka som söker skydd bakom olika anonyma alias. En utveckling som gynnar den hemlighetsfulle dubstepproducenten Zomby och kanske framför allt hans (att det är en han tycks ha fastställts genom diverse kryptiska bilder) musik.
På sitt andra album skapar nämligen Zomby musik som kräver att få stå för sig själv. Det är musik utan tydliga referenser och snarast kan beskrivas som ett slags avgrening på dubstep-genren. Den lika naturliga som uppenbara jämförelsen är Burial men där denne lånat element från ambient väljer Zomby en annan väg. Även här finns ett påtagligt mörker med dova och allvarsmättade melodier men »Dedication« byggs samtidigt mer på en grund av inneboende aggressivitet. Zomby vågar låta sin musik sticka ut och blandar oljud med typiska dubstep-rytmer. Överlag påminner produktionerna mer om äldre techno i linje med µ-Ziq eller Orbital – i viss utsträckning även rave – och baseras snarare på tydliga beats än ambient eller atmosfäriska tongångar.
Zomby odlar ett eget uttryck och tycks ständigt försöka hitta nya vägar in i musiken. Och »Dedication« är en utforskande skiva utan att för den sakens skull bli vare sig särskilt experimentell eller abstrakt. I stället är det ett album som befinner sig i ett gränsland mellan nattbelysta, grådunkla gatumiljöer och ett dåsigt pulserande dansgolv.
Ingen tycks spekulera i vem Zomby egentligen är. Om det beror på att hans musik verkligen står på egna ben är kanske tveksamt. Jag skulle snarare hävda att Zombys musik anspelar på ett nytt slags skapande där musiken förblir öppen mot sin lyssnare. Den vill ställa frågor och hitta nya uttrycksmedel snarare än att vara en fast entitet – vilket går hand i hand med ett klimat där informationsfattiga mp3:or sprids snabbare än någon artist kan odla en hos publiken etablerad identitet.
Zombys musik vittnar om framtiden, på ett lika teoretiskt som musikaliskt plan. Det, om något, ger musiken fler nivåer och gör dessutom »Dedication« till ett lika intressant som bra album.
TOBIAS NORSTRÖM
2011-06-21
»Dedication« släpps 11 juli.
