Beirut: The Rip Tide

BEIRUT

The Rip Tide

Pompeii/Playground

Betyg: 7

Om USA är ett land som står upp, för att parafrasera Céline, sträcker Sydamerika ut sig på sidan. New Mexico har slagit sig ned mitt emellan, en tålmodig kompromiss mellan faktisk kulturhistoria och påtvingade gränser. Zach Condon hör hemma där, med tårna i den torra kreolska sanden. Med lika delar grön chili och vita popreferenser i bagaget. Efter att ha börjat sin karriär med att dra mexikanska och klezmerlika syftlinjer genom relativt konventionella indiekompositioner gjorde hans band sig ett namn under det sena nollnolltalet.

»The Rip Tide« är det tredje fullängdsalbumet, inspelat i Brooklyn men med hjärtat söder om New Mexicos dammiga och numera hårdbevakade gräns. Jag tänker ofta på Calexico, men Beirut ägnar sig varken åt americana eller country, även om vissa tankegångar är gemensamma. Condons formula handlar mer om begär och långsamt utforskande. Även om varje låt är ändlig kvarstår aptiten på soundet som han och bandet inte tycks kunna få nog av. Tuborna, trombonerna och ukulelen har kvar sina huvudroller bredvid huvudpersonens mumlande stämma. Majoriteten av låtarna låter som resor företagna från barstolar i en gränsstad, osäkra på om de bör följa vägen åt norr eller söderut. Att stanna kvar, någonstans mellan Santa Fe och Harlem med hjärtat mittemellan är också en existens, den låter väldigt tilltalande. Saktmodig, ganska vacker, ibland sentimental. Fortfarande uppfylld av drömmar om allt som borde kunna ske. Musik att vänta in hösten till.

JENNY SÖRBY

2011-08-30