Ane Brun: It All Starts With One

ANE BRUN

It All Starts With One

Ballon Ranger/Universal

Betyg: 8

Det börjar dramatiskt. Någon smyger sig in i huvudpersonens kropp, in i hennes vener. Det låter som en sjukdom. Men kan lika gärna vara en förälskelse. Musiken fogar sig i tematiken: trummorna rasslar som i en skräcknovell, en orgel spelar sakralt psykotiskt. Och Ane Bruns röst är dramatisk i lager-på-lager och måttlös fysisk närvaro.

Där det tidigare stod en stillsamt medioker singer-songwriter tronar nu upp sig en praktfull och säregen artist. Ane Brun har tagit så stora kliv på sitt fjärde studioalbum att sjumilastövlarna var flera nummer för små.

Jag får känslan av att Ane kastat all försiktighet överbord och bejakat alla vilda sidor av sin personlighet. Låtarna har en sorts omedelbarhet som inte funnits tidigare. Men vid flertalet lyssningar skönjer man omtumlande djup. Palimpsest heter det i litteraturforskningen, när man kan skrapa fram en gammal handskrift bakom en ny.

Texterna är fysiska. Det rimmas om kött och blod och muskler. Det är som att kroppen försöker tyda själens handlingar och inte tvärtom. Ane Brun är oerhört skicklig i sättet varpå hon väljer nästa ord. Och nästa. Och nästa.

Ljudbilden är en del av förvandlingen hos Ane. Att Tobias Fröberg står för produktionen gläder mig. Han var med på hennes allra bästa inspelning, 2005 års »Love and Misery« på »Duets«-albumet. Det sound han skapat åt Ane passar hennes färska stil som hand i handske. Det låter precis lagom förvirrat, som om Ane Brun inte själv är riktigt säker på vad hon gör. Som att de båda – artist och producent -hittar på allt eftersom problemen uppenbarar sig. Som att de är ute på farligt hav i en alldeles för liten båt.

»It All Starts With One« är Ane Bruns överlägset bästa album. Jag tycker mycket om det.

TONY ERNST

2011-09-06